Dagen är jättebra än så länge - nyttig frukost, lätt lunch, sprang och orkade mer än vanligt. Har t o m gjort lite övningar på golvet hemma.

Träffade mitt ex lite snabbt när jag tog en paus under min joggingtur. Mkt lägligt med lite bekräftelse nu mitt hjärta är brustet. Han sa "Du har aldrig sett så bra ut som nu" (och jag var svettig och hade mina jogginkläder på mig:)) Jag vet att det är sant, jag är snygg nu och det viktigaste - frisk från mina äs.

Dagens utmaning som jag klarade galant:

Att äta av det som man brukade hetsäta förut. Jag tog 2 färska dadlar (jag brukade hetsäta ett helt paket förut, och de är kaloririka de) och 3 st sådana där goda kaffebönor i mörk choklad. Och det känns jättebra att äntligen vara normal! Jippie!! Visst fick jag en chock när jag såg att förutom en massa godsaker hade mina föräldrar jättemkt pinnglass (!). Panik:)) Men jag vet att jag klarar det. Har det gått bra hittils så går det bra i fortsättningen med.

Dagens kärleksblaj:

Träffade en gammal kvinna när jag var ute och sprang/gick. Hon berättade sin kärlekshistoria - en snygg, lång militär träffade henne och de hade 2 dejter. Sen sågs de inte på 2 år. Och när de sågs så friade han. "Men vi känner ju inte varandra" sa hon. "Det tar vi hand om sen" sa han. Han var 13 år längre och hon är jättegammal nu så jag antar att han är död nu. De var gifta i 35 år. Alltså - lugnt, det kommer när man minst anar det!

Nu är den här långa dagen slut. Tåget var 2 timmar försenat och jag var jättetrött. Killen som jag skildes från fick mig att gråta jättemkt både på tåget och när jag väntade på att pappa skulle hämta mig. Men men, that´s it, det är slutgråtet, nu ska jag njuta av min sommar.

Det gick jättebra med maten. Jag svälte mig inte men åt inte för mkt heller. Kände att det inte ens var ngn matattack på gång (kärlekstrubbel tog bort fokuset). Så tänker jag fortsätta.

Framsteg idag:

- åt inget onyttigt trots att det är hav av godsaker hemma

- varit ute och sprang 30 min + en lång promenad med pappa

- grät inte ngt mer

- upptäckt att när jag var sjuk i äs så grät jag aldrig, alla känslor drunknade i matorgier. Nu kan jag hantera kriser som normala människor - gråta häcken av mig, skriva arga sms, svära och snacka skit om alla killar i världen

- köpte jättebra mat och sa till pappa att jag absolut inte ska svälta mig utan tänker faktiskt äta av all den där goda maten. Han blev så glad!

Trots alla kriser och problem med andra människor så går livet vidare och det som består är jag själv och min hälsa. Om 7 minuter är klockan 00.00 och dag 13 av mitt nya friska liv börjar. Imon blir det mat, skönt att konstatera det:)) och jogging. För första gången på länge känns det faktiskt att jag duger. Att jag inte behöver straffa mig imon med svält eller hetsätning bara för att ingen kille älskar mig.

Stort tack igen till min underbara vän, jag kommer att sakna dig sååå mkt, jag äskar dig, jag gör det verkligen! Vi ses om en timma och 20 minuter:))

Jag kommer att ringa dig ofta när jag är bortrest bara så du vet:))

p.s.  och så söta valpar till dig:)) kramikram

Jag har inte sovit på hela natten och tåget går om 3 timmar så det är ingen ide att lägga sig nu, jag kanske försover mig om jag gör det.

Tankar som gnagar:

- varför reagerar jag så här på stora förändringar? måste bli starkare i mig själv och ha mer disciplin (hade jag packat på dagen hade jag sovit några timmar i a f)

- p g a sömnbristen kommer jag att vara hängig och trött och pappa kommer att undra varför. Oops, bort med sådana tankar! Jag sa ju att jag skulle tänka mindre på vad andra tänker. Det är ju bara att säga att jag sov dåligt inatt och trött efter tågresan.

- eftersom jag åt för mkt igår (var deppig och lite ångestladdad) måste jag hålla igen med maten och välja vad jag äter inför pappan

- måste verkligen lägga in ngn slags motion imon (jogging om jag orkar eller en lång promenad med pappa. När jag joggar vill jag dock vara ensam)

- kommer att sakna min underbara vän här, han betyder väldigt mkt för mig

Och nu den jobbiga biten:

- mitt kärleksliv: jag känner mig väldigt ensam och sliten på den fronten. Det enda som är bra är att jag är mer realistisk nu och INTE hoppas på följande: att han hör av sig ngt alls under sommaren, att det blir ngt mellan oss efter sommaren. Jag har inga som helst förväntningar. Vet bara en sak - jag kommer ALDRIG kunna vara hans vän. Allt eller inget i det här fallet, tyvärr. Jag får se hur det blir när vi ses efter sommaren.  

Nu är jag så trött, kanske tar en tupplur ändå.

Imorgon åker jag. Har alltid svårt att sova natten innan jag ska göra ngt nytt och kul.

Dagen har varit:

- mer mat än jag trodde, t o m glass MEN det positiva är att jag inte kommer att vara sugen på sötsaker imorgon när jag är i en situation som kan trigga igång en hetsätningattack. Living - learning:))

- har fortfarande inte packat och inte diskat, kommer att sova fjutiga 4 timmar eller så, men jag kommer att sova på tåget

Ångest av "det goda slaget":

När jag är stressad eller mår dåligt fär jag ångest och det är hemskt. Men idag, nu innan jag ska åka och utsättas för en massa nya intryck, känner jag en annan typ av ångest. Jag kan inte sova, jag försöker att komma ihåg alla saker jag ska ta med/göra/säga/fråga/äta/inte äta. Jag har t o m tänkt på hur jag ska ha min träning där. Ja, alla med äs-problem är perfektionister.

Nytt som inte var aktuellt när jag var djupt sjuk i äs:

Nu slipper jag tunga väskor! Förut brukade jag alltid ta med mig stora lass med kläder, skor, smink och en megapåse med accesoarer (jag skämtar inte - lass med halsband, armband och hårgrejer!). Jag försökte på ngt sätt kompensera mitt dåliga självförtroende med en massa kläder, jag ville inte fokusera på min fula kropp, jag ville istället tänka på klädernas variation. Jag tänkte undermedvetet: "Jag är ful och tjock och osäker. Jag måste ge mina nära och kära något annat att tycka om, jag måste glädja dem med ngt jag har. Ett vimmel av kläder tar bort deras uppmärksamhet från min kropp och mina äs och de kommer att tycka om mig". ALLT handlade om andra! Nu tar jag med mig bekväma, söta kläder, en lagom mängd. Nu handlar min sommar FÖR FÖRSTA gången om upplevelser, människor jag tycker om, personlig utveckling och saker som jag mår bra av (t ex sport då, sportkläderna åker med såklart:)).

Dagens bild: Sex and the city the movie som jag ska se den 21 juni, längtar!!! (har sett den redan, men vill se den på bio). Såhär kul kan man ha när man njuter av vänskap och inte har äs. Hoppas hoppas att vi tjejer som har våra matproblem tar oss ut ur helvetet och kan leva ett så normalt liv som möjligt.

Vilket långt inlägg det blev:)) Nu ska jag gå och packa, diska, ta tag i saker och lämna mitt hem i ett perfekt skick. God natt mina kära läsare, jag hör av mig när jag är framme imorgon!

Till Anonym:

Jag tog absolut inte illa vid mig det du skrev. Att vara omtyckt av killar innebär så mkt mer än bara en snygg kropp. Jag är nöjd med mina 54 kg och vill sporta mer för att få finare, fastare former och mer muskler. Visst är 45 kg målet men jag är mer intresserad av att kläderna sitter fint och att jag mår bra inombords än siffrorna på vågen. Och det med killar - mitt ex brukar säga så här när han ser en extremt smal tjej: "Hon ser ju ut som att hon skulle gå av om man hade sex med henne". Så man ska inte överdriva med sina viktmål:)) Hoppas allt går bra för dig, 50 kg är en toppenvikt och du kommer säkert att uppnå dina 48 kg på ett bra och hälsosamt sätt! Kram/Wanessa

Till Tant Malin:

Tack så mkt för dina fina ord, jag kämpar så gott jag kan. Klart jag kommer att fortsätta skriva när jag är bortrest oxå:)) Kanske inte lika ofta men ändå en gång per dag. Kommer att vilja berätta hur det går för mig vare sig det blir en succe eller en katastrof. Du förstår ju precis varför det är ett så stort test för mitt "nya friska liv" - hemma hos föräldrararna och huset fullt med god mat + de farliga "ensam hemma studerna". Men jag har en väldigt positiv inställning, jag kommer att klara det!

Ok, jag är otroligt glad att jag inte hetsäter längre. Med min disciplin, tankekraft och den inre styrkan har jag minskat risken att bli fet. Jag vet hur jag på ett hälsosamt sätt kontrollerar min vikt.

MEN:

- tankarna är kvar och rädslan att jag trillar dit finns där hela tiden

- mina närmsta vänner som känner till mina matproblem (som just nu kommer endast till ett verbalt uttryck) tycker att jag är en ensidig och tråkig person

ALLTSÅ:

- jag måste verkligen ta bort fokuset från maten till det verkliga livet, ännu mer än vad jag redan hade gjort

- jag måste bli fri från äs inte bara i praktiken som jag är nu utan även i tankarna, bli fri till 100%

- jag måste helt enkelt ha ett mkt mkt mkt neutralt förhållande till maten, inte se den som fiende eller som vän eller krycka i vardagen

ANNARS BLIR JAG:

- om jag bryter ihop: fet och olycklig. Och singel såklart

- om jag fortsätter med tankarna och samma förhållningssättet till maten som är fullt av rädsla

- ensam när det gäller vänner och får höra en vacker dag: "Nej, vi vill inte att hon följer med, hon ska bara snacka om killar och vikt"

Dagens bild: ett annat problem jag också måste jobba med.

Har fått höra detta av en vän:

- "jag är trött på dina killproblem, du är bara en slampa" (stämmer verkligen inte det sista!!!!)

- "jag är så less på ditt snack om dina matproblem"

Jag vet att allt har sin logiska förklaring, jag vet varför den här vännen är så förbannad. Men jag mår så himla dåligt just nu! Hetsåt inte, men det blev ändå mer mat än vanligt och jag vill bara lägga mig ner på marken och att denna dag ska äntligen vara över.

Dagens bild: jag tar Jenna Jameson idag, om det nu är så folk ser på mig.