Nu åker jag utomlands en månad. Ska bli skönt att byta miljö och uppleva ngt nytt och annorlunda. Annat språk, annan kultur, andra människor. Jag kommer inte att kunna blogga därifrån men såfort jag är tillbaka i Sverige så börjar jag skriva igen och hoppas att ni, mina kära läsare, inte försvinner nånstans:))

Allt det där kring mat känns bra och harmoniskt nu och jag är glad att jag fortfarande, sedan 1 juni 2008, är frisk från mina ätstörningar. Nu innan resan känner jag mig stark och bytt fokus helt, det finns så mkt annat kul att göra, att älta, att grubbla över än mat. Men detta tog som sagt 3 år för mig att inse.

Nu vill jag säga några ord till de underbara tjejer/kvinnor som jag kommit i kontakt med mha av den här bloggen:

Tant Malin - stort tack för allt, du är en otroligt stark och smart kvinna! Du gör ett så bra jobb att du hjälper oss alla här och jag älskar dina historier!

Rebecca - fortsätt att kämpa och jag beundrar dig som står ut med behandlingen på mando, inte lätt det där. lycka till och tänk på allt det positiva som du har framför dig när du är frisk från skiten!

whyme86 - jag tror på dig och ser framemot att läsa din blogg sen i augusti. hoppas du får en skön sommar med din familj ocg din pojkvän! uppskatta dem för det är inte lätt att hitta människor som älskar dig no matter what.

mikas - tack för dina kloka ord! duktigt att du tagit dig ur det här helvetet och har en så sund inställning till mat, och livet överhuvudtaget. ha en underbar sommar och ha kul med din familj!

Som sagt kommer jag tillbaka 1 augusti och den dagen kommer det att bli mkt läsning, alla era inlägg som jag missat:)) Och så berättar jag såklart hur min semester har varit. Hej så länge och ni är underbara! Vi hörs i augusti!

Jag läser en jättebra bok nu. Den rekommenderar jag varmt. Speciellt för kvinnor, och ätstörningar-problemet omskrivs där dessutom. Boken heter:

"Be happy without being perfect. How to break free from the perfection deception" by Alice D.Domar, Ph.D., and Alice Lesch Kelly.

Mycket psykologi i den och det tycker jag om. Mycket lärorikt.

Idag har det varit en lugn dag. De senaste 2 dagarna kändes allt så jobbigt, det blev t o m en hamburgare med strips igår:)) Men det var så gott att jag inte ångrar mig + jag har promenerat i stan med kompisar hela dagen.

Det faktumet att jag kan njuta av snabbmat när jag väl unnar mig det känns mkt positivt. Tidigare förknippade jag fet mat med ångest och "att straffa mig". Nu tänker jag mer som "friska" människor - nu är jag sugen på fett, jag äter det jättesällan och nu njuter jag och är lugn och tillfredställd efteråt.

Klart tänker jag fortfarande på vikten. Jag behåller min vikt just nu, tänker inte gå upp utan såklart ner några kilo.

Jag har faktiskt bytt fokus idag. Mina tankar kretsade inte kring negativa saker utan på neutrala saker, saker som händer runt omkring mig. Allt känns harmoniskt och bra just nu. Fast visst äter jag ganska lite idag för att "kompencera" för hanmburgaren igår, så den "gamla Wanessa" finns där ändå:)) Men det är absolut inte svält och inga tankar om hopplöshet. Ha en trevlig kväll allihopa!

Jag kan ibland tro på skrock och tecken osv. T ex innan ngt obehagligt händer brukar jag "känna på mig det" och äter konstigt. Tidigare /för mer än en månad sen/ var det hemska hetsätningar. Nu är det bara mer mat än vanligt eller tvärtom, har svårt att äta.

Ett exempel på sånt inträffade för 3 år sen när jag fick en matattack från ingenstans, stannade t o m längre på jobbet för att kunna hetsäta. Och när jag är på väg till bussen och känner mig som en boll så ser jag mitt ex som dumpade mig för några veckor sen. Jag säger bara - ett stort torg, finns ingenstans att springa och gömma sig, jag har fula kläder och noll smink. Han vinkar, har en supervältränad tjej vid sin sida. Man börjar med allt jävla "Hur är det? bla bla bla". Och så kommer hans stolta: "Det här är Paula". Sen dess hatar jag namnet Paula...

Idag var jag också lite synsk... Mina föräldrar kom hem från semestern sent på kvällen. Jag visste att vi skulle tjafsa, jag såg det komma. Hela dagen åt jag för mkt, var okonsekvent i allt jag gjorde, sömnig. När de kom så fick jag musli i halsen och hostade i typ 5 min. Deras reaktion var: "Du har säkert rökt som en tok medans vi var borta". Man kan inte ens hosta i fred!!!

Nu blev jag kallad för hora och "sopor" igen som vanligt... Utan ngn anledning alls. De tror att jag haft sexorgier hemma bara för att jag var ensam. Orkar inte ens gråta, min hjärna har slutat reagera mot sådana upprepade kränkningar. Jag har inte haft några orgier, de kan inte tro på mig att jag har ett bra socialt nätverk och att jag tycker om att umgås med kompisar.

Jaja, jag har slutat grubbla över sånt. Jag vet vad jag ska göra resten av sommaren och överhuvudtaget med mitt liv. Ska äta mindre imon för att kompencera för idag, och jag ser framemot att träffa mina kompisar imon och gå på bio.

Ta väl hand om er, kära läsare! Och om ni har en bra relation till era föräldrar - uppskatta den och vårda den ömt. Det är inte alla som har sån tur.

Jag tittade på ett gammalt avsnitt av Sex and the city nu och jag ser att det där med killar händer oss tjejer hela tiden. Ngn som "inte är säker", ngn som "behöver mer tid", ngn som vill "vara singel ett tag" osv osv. Alltså är det inte ens värt att slösa en massa tid på skitstövlar, hittar jag min kärlek så hittar jag. Annars så har jag ett jättebra liv ändå. Jag klarar mig.

Idag har det varit en toppendag. Jag åt exemplariskt (3 mål, 1 mellanmål), lite promenad och spenderade timmar och timmar med min väninna. Så nu är jag återställd. Känner det i kroppen bara att spänningen har släppt.

Jag vet exakt vad jag ska göra veckan ut nu (kompisar, hemmasysslor, böcker, sport) och det känns tryggt. Ja, vi med äs eller fd äs gillar verkligen det där med scheman, listor och planering:))

Har även bestämt mig för att bli brunett (min naturliga hårfärg alltså). Tänker inte plåga håret längre med blekning hos frisören (dyrt är det oxå). Kommer att sakna mitt blonda fina hår men jag måste ju tänka på hårets hälsa. Dessutom är jag tillräckligt snygg och smal nu för att bära upp brunt hår:)) När jag vägde mer och självförtroendet var i botten kändes det på ngt sätt att jag måste kompensera det med ett iögonfallande blont hår. Snacka om att inte acceptera en själv för den man är:)) Men det där med att återgå till min naturliga hårfärg blir inte förrän i augusti nån gång, håret måste växa ut lite. Det är faktiskt väldigt ofta att tjejer byter frisyr när de ändrar på ngt stort i livet. Därför tycker jag att det är ett bra tecken att jag ska återgå till "den jag egentligen är" och känna det där "nytt hår - nytt, bättre liv". Ja, skönt att vara tillbaka i de kloka banorna:))

Dagens bild: har googlat fram en bild på en tjej som gått från blond till brunett. Jättesnyggt tycker jag.

Jag har fått en jättesnäll kommentar av Mikan, hon undrade om jag verkligen hade ork att träna eftersom jag genomgår en antibiotika kur.

Jag önskar att jag hade feber och hosta och hela köret. Men tyvärr är inte detta fallet. Jag har klamydia just nu coh behandlas för det. Det är därför mitt hjärta är krossat och jag mår så dåligt. Ätstörningar har inte varit så värst i fokus de senaste 5 dagarna. Min relation som jag hoppades skulle bli till något gick i kras (jag kan inte förlåta sånt så jag avslutade den i telefon). Inte nog att han träffade andra, han också:

- fick klamydia och gav den till mig

- berättade inte det för mig

- åt antibiotika och teg om det

- eftersom jag fick den av honom och inte behandlades så gav jag sjukdomen till han igen och han fick behadlas igen. Återigen - sa ingenting till mig!!! Jag vet allt detta nu i efterhand, efter att en läkare ringde till mig.

- det har förmodligen gått ca 4 månader sen jag fick sjukdomen, alltså sket han totalt i min hälsa och min fruktsamhet (man kan ju bli steril)

HUR LÅNGT KAN KILLAR GÅ FÖR ATT FÅ SEX???????

Allt detta är den värsta avslutningen på en relation som jag har varit med om. Och nu tittar jag på hans kort på facebook där han festar och roar sig på en solsemester, med gymnasietjejer (jag som är 21 känner mig såklart gammal, han är 22).

Så är det kära tjejer, man tror att kakor är ens största problem och sen PANG händer det värre grejer och en person som man älskade försvinner ur ens liv.

Och det värsta är att kräket tror ändå att vi kommer att bli ihop efter sommaren. ha ha ha säger jag bara. Vill inte se han ngt mer.

Alltså, använd kondom och akta er för svin. Jag hade oskyddat sex med honom eftersom vi träffades jätteofta under en ca 8 månaders period. Men "fast partner" som det står i blanketter som man fyller i hos gynekologen kan just vara orsaken till elände. Nu ska jag gå och dusha och kämpa med att inte äta för mkt idag. Och så såklart inte logga in på facebook och inse att jag är värd något bättre än en promiskuös, smutsig, falsk och ond idiot.  

Idag har jag funderat enormt mkt över mitt liv. Om inte min sjukdom hade jag aldrig förstått vissa saker. Jag har lyckats hålla mig borta från mat hela kvällen och det är en stor seger i min lilla ätstörningar-värld:))

Viktiga slutsatser:

- man måste kämpa för att ha ett bra liv, jag måste tänka på det viktigaste och inte spendera för mkt tid med ngt som är övergående eller direkt skadligt för mig

- jag är glad att jag har så underbara vänner, ett sms fullt med snälla och peppande ord kan göra mkt

- mina föräldrar är som de är och jag måste stå på mig och se till att jag ALLTID ALLTID har pengar och ett sommarjobb

- det kommer alltid finnas skitstövlar som bara vill ha sex. Jag ska nu vara försiktig och jag har lärt mig min läxa (även om vissa tvivlar på det. Du vet vem du är din tvivlande, underbara, världens bästa människa:))

- jag vet att trots mackorna idag så är jag ändå frisk från mina äs och mitt mål nu är bara att sätta ut striktare gränser och ha ett starkare psyke

- jag ska återigen sätta mig själv i fokus och inte låta andra människor styra mitt liv.

Dagens bild: fenixfågel. En symbol för återhämtning och överlevnad. Hur mkt jag än går igenom så tänker jag alltid alltid resa mig ur askan. Och of course utan chokladens och andra kolhydraters hjälp:))

Jag ville bara säga ett stort tack till mina kära läsare, tack för era kommentarer och ert stöd!