Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit här på några dagar, var mkt med familjen. Midsommar har varit lugn och jag överdrev inte med maten åt ngt håll. Dock igår åt jag för lite under dagen och sprang 2 ggr, visste att jag borde äta ngt mellanmål på kvällen men eftersom det är 1 vecka innan mens så fick jag en massa "ingen kille är kär i mig"-tankar:)) Där rök aptiten. Och gissa vad som hände? Jag kunde inte somna för kroppen var jättehungrig så jag var tvungen att gå upp mitt i natten och äta lite choklad. Sen somnade jag sött:)) (det var absolut inga stora mängder så det blev ingen ångest som tur var). Idag är det alltså dag 22 av mitt nya friska liv. Jej:))

Idag ska jag träffa en kompis, och det är bra det, för vädret här är så grått och det regnar (blev bara en kort spring/promenad-runda idag, ska springa senare) och det är hög risk att man sunkar ner sig. Jag har redan tänkt tanken: "Fan att jag ska träffa henne, skulle vara mysigt att stanna hemma med föräldrarna och potatisgratängen:))". Men jag vet att den livsstilen är borta för alltid, tack gode Gud!!! Nu ringer jag inte längre till folk och ställer in träffar för att kunna hetsäta i lugn och ro. Så nu sitter jag här nyduschad, ska sminka mig fint och på med tajta stuprörsjeans i storlek 34:)) Ha det så bra allihopa och ta hand om er eftersom (citerar från Sex and the city säsong 6, sista avsnittet):

"THE MOST IMPORTANT RELATIONSHIP YOU HAVE IS THE ONE YOU HAVE WITH YOURSELF".

Jag tycker att det viktigaste är att ändra sina tankemönster, att sluta vara besatt. Just för mig är att vara frisk följande saker:

- inga matattacker (hetsätningar)

- ingen svält (jag hoppar aldrig över måltiderna längre)

- om efterrätt blir det ingen bestraffning i form av svält eller överdriven motion

- fasta och bra matvanor, inga förbjudna livsmedel överhuvudtaget

- att kunna ta EN kaka efter maten

- att kunna ta TVÅ kakor och inte hålla på att dö av ångest

- fasta och lagomintensiva träningsvanor, jag njuter av att sporta nu och inte ser det enbart som ett sätt att förbränna allt skräp jag ätit

- jag kan och njuter av att äta tillsammans med folk

- jag kan nu äta en normalstor portion mat med en kille (!) wow:))

- jag röker inte längre sådär maniskt för att döda aptiten (jag röker knappt överhuvudtaget, bara på fester jättesällan)

- jag håller fortfarande koll på vikten och vill gå ner några kilon (från 51 till 45kg, jag är 165 cm lång) men jag har inga deadlines och jag vet att jag är vacker som jag är. Min viktnedgång baseras just nu ENDAST på 3 nyttiga måltider om dagen + sport.

- jag tänker inte på mat och vikt lika mkt som förut, jag har bara mina vanor och rutiner som jag följer utan att analysera alltför mkt

- jag har slutat med att leva strikt under veckan och ha en "ätardag" 1 gång i veckan. jag tar dagen som det kommer och tänker på helheten istället, planerar långsiktigt

- jag har bättre självförtroende nu och vet att jag är värd ett bra liv

- emotionella kriser hanterar jag genom att gråta, prata med folk, skälla på folk eller skriva i min dagbok

- jag har inga ångestattacker längre

- jag prioriterar mina studier enormt mkt för att verkligen lyckas i livet

- jag ser till att vara sysselsatt men tycker det är ok att vara ensam ibland

- jag tillåter mig själv att vara slapp och orkeslös ibland

- jag isolerar mig inte längre så där i perioder som jag gjorde förut utan är med mina nära och kära så mkt som möjligt. Mer utåt alltså, lyssnar verkligen på mina kompisar istället för att grubbla över min vikt.

Det är det som är "att vara frisk från äs" för mig. Visst är varje dag en tyst kamp för att inte falla tillbaks med också vetskap att ju längre tid det går desto starkare blir man och desto längre bort kommer man från sina äs.

Idag har det varit en ok dag, inte en dålig men det som var bra blev förstört med ett bråk mellan mig och min syster. Vissa saker funkar bara inte, man måste vänja sig.

En kort beskrivning av bråket:

Hon: jag fattar inte att du är så slö och inte hjälper mig med barnet!

Jag: jag hjälper visst (tänker: ursäkta mig att jag inte springer runt i ditt hus och diskar och städar, ursäkta mig att jag tänkte umgås med dig och prata med dig eftersom jag inte ser dig så ofta)

Hon: dra åt helvete!

Jag: är tyst (tänker: gud vad jag vill äta upp den där potatissalladen!)

Hon: jag har accepterat att vi inte har ngn bra kontakt, du får umgås med dina komisar och sluta låtsas vara intresserad av mitt liv.

Jag: är tyst (tänker: herregud! är det så illa? fan att jag äter mer idag än vanligt, men stick åt helvete allihop, jag tänker ändå äta normalt imon och springa, ingen kan knäcka mig längre!!)

Ja, sån var min kväll. Ja, det blev lite choklad när jag väl var hemma hos föräldrarna, men det var ingen matattack. Det får väl vara min unnardag, nu kommer jag inte vara sugen på choklad i flera flera dagar.

Jag har sen länge sen lokaliserat källan till mina matproblem - känslor. Och speciellt family issues. Idag har jag fått en emotionell örfil av nån som har samma mamma och pappa som jag men som inte känner mig ett dugg, och inte ens vill lära känna. Men jag kan inte rå för det. Dumt ändå av mig att äta för mkt choklad så där sent på kvällen, mår t o m illa eftersom min kropp inte längre är van vid skräpmat.

Dagens framsteg: känner mig ändå lugn i kroppen och ingen ångest. Vet att imon blir det den vanliga rutinen med mat och sport + jag ska träffa en kompis och det ser jag framemot.

Allt verkar vara bra med mig nu. Jag kan sammanfatta lite kort, skönt att skriva ner allt sånt eftersom varje punkt var ett jätteproblem för mig förut, för inte så länge sen:

- fortfarande frisk från ätstörningar, dag 17 idag

- allmänt mindre fokus på mat utan bara rutinregler som löpning och regelbundna måltider

- grubblar inte på mitt kärleksliv utan fokuserar på att ta hand om mitt yttre och mitt inre

- har insett att det gäller att inte ta till sig föräldrarnas kritik, de är som de är, de älskar mig men de kommer aldrig låta mig känna att jag verkligen duger

- jag vet själv att jag duger

- jag älskar mina nya kläder och min nya stil, varje plagg jag äger får mig att känna mig så vacker. Har gett bort en massa gamla kläder till en kompis. Hon passar mkt bättre i dem och det är inget fel på dem.

En till sak som är bra när man inte hetsäter:

- mindre risk för karies!!! Tänk hur ofta jag smååt och hur mkt socker det var som attackerade min stackars tandemalj! Och efter en hetsätningsattack - vem fan orkar borsta tänderna innan man lägger sig???

En underlig sak jag upptäckte i samband med mitt tillfrisknande:

- det verkar som att jag verkligen rensat kroppen på slaggprodukter eftersom jag har fått lite sämre hy nu. Men det är ett känt faktum att det är så om man genomgår ngn slags detox.  

Idag sprang jag och tog en lång promenad. Lunchen blev god och proteinrik. Jag har lagat lite mat till mina föräldrar och har upptäckt hur kul det egentligen är att laga mat! Så skönt att äntligen inte vara rädd för att smaka på maten (för att man tror att den kanske kan sätta igång en matorgie).

Ikväll ska jag träffa lite kompisar, också trevligt att inte vara rädd för eventuell oplanerad matbit. Idag är det dag 16 i mitt nya friska liv och i början av den här underbara perioden brukade jag fråga mig själv: "Är du frisk på riktigt nu eller är det bara en sån där anorektisk period du har nu som börjar med "vanlig mat" och slutar med 300 kkal/dag? Kan du ta en kaka JUST NU, spontant och inte börja skaka av ångest?" Nu har jag vant mig vid tanken att jag är frisk på riktigt nu. Jag KAN äta en kaka här och där, jag kan äta en "normal" måltid. Ingen svält och ingen hets längre. Bara sport i lagom mängder. "No games, just sports" - en NIKE reklam:)) från den där roliga filmen "Vad kvinnor vill ha" med Mel Gibson.

Jag haft en trevlig dag, är fortfarande frisk och mår bra. Sprang imorse och åt bra. Var på en bjudning på kvällen, åt lite av allt och visst tänker jag fortfarande: "Hur var det nu? Jag åt det och så det och så lite av det där." I slutet av middagen måste jag alltid repetera i huvudet vad jag åt. Detta gäller då sådana tillfällen när det är mkt småplock. Därför föredrar jag att äta en måltid då jag ser allt på tallriken en gång och inte tar om eller plockar från olika tallrikar.

Negativ kritik och orättvisa kommentar som man får ibland ska man bara filtrera bort och glömma på plats. Inte som jag gjorde förut, i 3 år - sänka blicken, bli ledsen och äta en liter glass och ett paket ballerina-kex när man kommer hem. Negativa människor kommer alltid att finnas. Nu vet jag äntligen att jag duger som jag är.

Jag var jättenära att släpa med mig min digitala våg hit, till en annan stad, trots att mina föräldrar har en våg (ej digital, utan vanlig ikea-våg). Men sen förstod jag hur besatt jag var och struntade i det.

Klart väger jag mig varje morgon och har kontroll MEN eftersom den inte är digital kan jag inte längre vara besatt av varje hekto eftersom jag ser bara större förändringar, i kilo. Det känns faktiskt bättre så. Väger 53 kg, har gått ner lite eftersom jag springer varje dag och äter nyttigt.

Jag ska åka till mina morföräldrar sen också och de har också en ej digital våg som jag kommer att använda. Låter trist men det är sån jag är, jag måste ha en våg där jag bor en längre period. Men men, skönt ändå att ha fått bort hetsätningar ur mitt liv. Dag 14 idag, yes yes!!