Idag har det varit en bra dag, jag var mkt med mina väninnor och humöret var på topp. Åt lite för mkt kakor och för lite mat, men det var som sagt i sociala sammanhang och nu är jag inte sötsugen alls och ser fram emot imorgon med vanlig, nyttig kost. Åt inte så mkt vanlig mat för att inte överstiga kalorimängden som kakorna har tillfört. Sådana dagar har jag sällan, eftersom jag vet att det är dåligt för kroppen. Den totala mängden mat idag var helt ok och jag är fortfarande frisk, det är dag 8 idag.

Jag var ensam på kvällen och visst är det en riskfaktor. Det undermedvetna frestar med en "flykt" i form av en hetsätningsattack. Känslor som mitt medvetande så gärna ville dämpa med pyttipannan:

- rastlöshet, ensamhet eftersom väninnorna hade åkt idag och jag kommer inte att träffa dem på hela sommaren

- en känsla av osäkerhet inför morgondagens möte med en viss person

- frestelse att svälta imorgon och känna mig "så lätt i kroppen"

- ingen av grannarna var hemma och det kändes obehagligt

- fanns en hel del odiskade grejer på rummet efter väninnorna och "perfektionisten" i mig skämdes men inte orkade ta tag i det

Mina åtgärder:

- tog en promenad i det fina vädret (ca 1 timme) och pratade i telefon med mamma

- drack vatten och grönt te

- såg framemot en "icke-svält-dag" imorgon och en god frukost som jag kan äta imorgon utan att ha dåligt samvete för kvällen innan

- såg på en romantisk film "Maid in Manhattan", tillät känslorna komma ut och grät när det var happy end:))

- struntade i att diska och gjorde det mkt mkt senare

Slutsatser:

Det här var inte så svårt alls om man jämför med inlägget innan (den med pasta och pesto). Kan inte kalla detta för "jag har stoppat ett återfall". Det här var mer att jag blivit bättre på att vara ensam och jag kan hantera mina känslor bättre.

Dagens mattips: körsbär. Underbart gott, lite kalorier.

Dagens relationer-psykologi-diskussion: Säger bara en sak - ingen kille är värd att vi förstör våra kroppar med ätstörningar!

Dagens bild: En uppfriskande sallad som avnjuts i sällskap med ngn man tycker om och utan en gnutta av skuldkänslor.