Idag har det varit en ok dag, inte en dålig men det som var bra blev förstört med ett bråk mellan mig och min syster. Vissa saker funkar bara inte, man måste vänja sig.

En kort beskrivning av bråket:

Hon: jag fattar inte att du är så slö och inte hjälper mig med barnet!

Jag: jag hjälper visst (tänker: ursäkta mig att jag inte springer runt i ditt hus och diskar och städar, ursäkta mig att jag tänkte umgås med dig och prata med dig eftersom jag inte ser dig så ofta)

Hon: dra åt helvete!

Jag: är tyst (tänker: gud vad jag vill äta upp den där potatissalladen!)

Hon: jag har accepterat att vi inte har ngn bra kontakt, du får umgås med dina komisar och sluta låtsas vara intresserad av mitt liv.

Jag: är tyst (tänker: herregud! är det så illa? fan att jag äter mer idag än vanligt, men stick åt helvete allihop, jag tänker ändå äta normalt imon och springa, ingen kan knäcka mig längre!!)

Ja, sån var min kväll. Ja, det blev lite choklad när jag väl var hemma hos föräldrarna, men det var ingen matattack. Det får väl vara min unnardag, nu kommer jag inte vara sugen på choklad i flera flera dagar.

Jag har sen länge sen lokaliserat källan till mina matproblem - känslor. Och speciellt family issues. Idag har jag fått en emotionell örfil av nån som har samma mamma och pappa som jag men som inte känner mig ett dugg, och inte ens vill lära känna. Men jag kan inte rå för det. Dumt ändå av mig att äta för mkt choklad så där sent på kvällen, mår t o m illa eftersom min kropp inte längre är van vid skräpmat.

Dagens framsteg: känner mig ändå lugn i kroppen och ingen ångest. Vet att imon blir det den vanliga rutinen med mat och sport + jag ska träffa en kompis och det ser jag framemot.