Jag tänkte på en sak, jag är väldigt tacksam att mina ätstörningar inte har gått längre än vad de gjorde. Jag är glad att jag aldrig har spytt. Och jag är glad att mina vänner och mitt privatliv ändå betyder så mkt mer för mig än hela den här mathysterin.

Just nu är jag tillbaka på mina 53-52 kg och livet leker:)) Känner mig i balans, är disciplinerad när det gäller skolan osv. Ja, det är väl så jag är - bra matvanor betyder mkt för mig. Och motion också såklart. Det här med onyttigheter - jag har övervunnit det här med "tar en bit så äter jag hela asken", men jag får ändå ångest över det där lilla. Så än så länge väljer jag att vara utan det där onyttiga. Kanske om jag väger mina dröm-50 kg så kan jag ta en kaka här och var. Jag tror att ångesten hänger ihop med att jag är så nära min drömvikt. Hur det än är så är jag otroligt glad att jag är så nyttig, jag kan fektiskt leva utan de där "farliga" matvarorna. Jag känner mig som en helt ny person faktiskt, lite som en kändis för mig själv faktiskt:)) sådär nyttig och glamourös:)) och på tal om glamour - nu när jag väger 52 kg, oj vad jag handlar fina saker! och då är det verkligen kvalite, jag har skänkt mkt gamla kläder, skor osv till barn i Afrika nu och har bara de bästa, finaste, mest funktionella kläder, smycken, skor och väskor hemma. Jag har definitivt blivit bättre, mkt bättre på att älska mig själv. Och det har i sin tur lett till att jag känner mig mer älskad av andra också.

Man kan ju undra efter man har läst allt jag skrivit om jag verkligen är frisk från mina ätstrningar. Svaret är nog både ja och nej. Jag har blivit frisk från det värsta och hittat min alldeles egna metod att inte älta mat och leva ett bra liv. Min metod är som sagt att äta nyttigt men absolut inte för mkt eller för lite. Just nu vill jag leva såhär hela livet. Jag tror inte på att en människa som haft ngn form av ätstörningar kan bara bli helt frisk och äta lite av allt. Ngn del av ens "knäppa jag" kommer man nog att ha med sig livet ut. Fast visst tror jag på att man kan komma väldigt långt med vilja och ens inre mentala kraft. Jag säger bara att alla som blivit friska, tror jag iaf, har ngn slags "weird beteende" som de fortsätter med. Ett beteende som har med mat att göra alltså. God natt nu och imorgon är det en ny dag och allt kommer att vara underbart som vanligt! Det blir vad man gör det till!

Jo, idag, "dagen efter den stora katastrofen" var det en massa tankar som flöt i mitt huvud. Jag visste att jag måste återgå till mina supernyttiga matvanor, återfå kontrollen, och det gjorde jag. Just det gav mig lugn och harmoni, det kändes skönt. Men visst, magen har ju svullnat upp sen igår och även om det låter jätte weird så försökte jag på ngt sätt "undvika min kropp". Jag tittade mig inte i helkroppsspegel, jag klädde mig mkt neutralt, när jag skulle på stan så tog jag den lite längre kappan och inte den korta skinnjackan. Kappan är inte lång men den täcker lite mer än halva rumpan iaf. Jag fick en slags shoppingmani, men som tur är så stannade jag upp och jag har fortfarande pengar kvar att leva på den här månaden ut:))

När jag skulle duscha idag så tog jag inte den där fina lyxiga Yves Saint Lauren dusch creme för "jag tyckte inte jag var värd det". Helt sjukt! Efter EN kväll med kakor så tycker jag så! Estee Lauder ansiktsvård kunde jag iaf smeta på, för jag antar att ansiktet är nog "ett mindre laddat område". Skorna jag köpte var jättefina, men pga igår skulle jag absolut inte kunna köpa kläder eller (oh God forbid!) underkläder. Även om jag inte hade några kläder kvar:))

Igår fick jag ett återfall. Jag skötte mig så perfekt nu i snart 3 månader, inga "farliga" livsmedel. Men så igår tänkte jag att jag borde göra ett slags frivilligt "test", äta lite kakor och se vad som händer. Det gör jag inte om kan jag säga! Själva "matattacken" var väl inte så farlig, kalorimässigt. Men hjärnan spårade ur fullständigt! Jag fick en sådan panikångest att jag har minnesluckor idag, kommer inte ihåg tankegången ens. Jag blev alldeles konstig, skräckslagen, fick hjärtklappning, var rädd att somna, tog 2 st smärtstillande. Imorse vaknade jag upp jättesvag och mina läppar var helt enorma och svullna! Allergisk reaktion? Jag vet inte.

Var inte i skolan såklart, för kände mig "för tjock" då. Berättade för mamma om min hemska upplevelse och sa att den enda utvägen för mig är att äta sådär jättenyttigt och regelbundet och ALDRIG ge mig in på:

-choklad och alla andra efterrätter

-bröd

-potatis, ris, pasta, cous cous, bulgur

Idag var det en bra dag och jag är glad att jag lärt mig av kvällen igår och ändå inte trillat tillbaka i helvetet. Idag har jag ätit nyttigt och bra, 3 ggr + mellanmål, trots att det var jättefrestande att svälta. Jag har t o m shoppat julklappar till min älskling och min bästa väninna, och skor till mig själv. Skolarbetet har jag också gjort en del av idag. Ja, upp på hästen igen. Imorgon försvinner vätskan jag har dragit på mig och jag är tillbaks på mina 52 kg igen. Målet är ju då 50 kg till jul. Så nära! Sen behåller jag den här härliga vikten och inte ett kilo ska ner. Inte upp heller:))