Ja, mina föräldrar och vår relation är en guldgruva för psykologer. Tänk hur många psykologböcker man kan skriva och sälja som handlar om alla de knäppa sakerna som sägs och görs i min familj.

För er som inte vet eller inte listat ut det så är jag inte svensk och har flyttat till Sverige när jag var 13 år. Jag har "försvenskats" ganska mkt kan man säga och har många många svenska vänner och ett rikt socialt liv. Mina föräldrar har ingen som helst förståelse för vem jag är och vad jag gör. Igår morse åkte de på semestern och när de ringde på kvällen och fått höra att jag är hos en kompis och ska sova över där trodde de genast att jag var hos ngn kille och en sexorgie var på uppgång:)) En massa skrik som resulterade i ett stört matbeteende från min sida.

Idag var det ännu värre. Jag tänkte att jag kanske kunde åka hem till mig (till en annan stad då) en vecka nu medan de är borta. Byta miljö, träffa vänner, träna på gym där mitt kort fortfarande gäller. Min kompis erbjöd t o m att dela på tågbiljetten (tack, du är underbar!!). När mamma hörde detta var det återigen en massa skrik "HORA HORA HORA" som om det var ngn jävla porr EM. Snacka om att vara paranoid. Hon tror att det enda jag tänker på är att åka runt i Sverige och ligga med en massa killar. Och tro mig, mina kära läsare, jag är inte ngn sån person. Allt detta är bara en kulturkrock mellan mig och min familj. Mitt hjärta är krossat nu för den jag älskat har sårat mig och inte vill ha mig. Det enda jag vill nu är att vara frisk från mina äs, må bra och träffa mina vänner - människor som älskar mig, förstår mig och som jag har kul med.

Jag behöver kanske inte ens tillägga att allt detta resulterade i en massa mat idag och några cigg på balkongen. Nu har jag nästan städat undan alla burkar och tallrikar och godispåsar och ser framemot promenader imon och min emotionella återhämtning. Jag har t o m sorterat all mat i kylskåpet - hyllor jag kan äta från och hyllor med föräldrarnas mat (feta korvar, majonnäs, smör osv).

Hur som helst är jag positiv och tänker inte låta mig bli knäckt. Vissa saker går inte att förändra.  

 

Mikan

30 juni 2008 08:02

:( jag saknar ord.
Det gör ont i mig att läsa det du skriver.
Saknar ord.
KRAM!

http://www.mikas.bloggagratis.se

 

L

30 juni 2008 09:17

Håller med ovanstående, finner inga ord. Du ska verkligen inte behöva ta sån skit! Jag beundrar dig hur du ändå kan tänka relativt klart ändå och tänka positivt. Fatta vad stark du är! Låt inte detta förstöra ditt liv. Ge igen genom att ta hand om dig och slå locket på när de säger sådana saker till dig!
Kram!

http://whyme89.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej alla bloggare och bloggläsare! nu e jag tillbaka efter ett långt uppehåll och tänkte blogga lite då o då nu på sommaren. jag känner verkligen att jag behöver skriva av mig och kanske få stöd o läsa om andras erfarenheter av PCOs. Min gamla blogg/...

   hej igen! har inte bloggat på väldigt länge nu. Det är JÄTTEMKT som har hänt och mitt liv är ganska så annorlunda nu. Mkt att göra i skolan, är förkyld nu, svårt att läsa då tyvärr. Jag försöker att umgås med min kära partner och mina kompisar så ...

Är i en annan stad nu och är lite upptagen, så bloggar inte. Men det går bra för mig, peppar peppar:) Och jag läser några bloggar regelbundet. Ha en bra augusti! kram ...

Idag har det varit en bra dag. Igår blev det lite väl mkt choklad och en sen pastarätt men idag mår jag jättebra och ska strax avsluta mitt sista skolarbete för terminen.   Slutsatser jag dragit generellt på sista tiden är många: - föräldrarna är som...

Har nog en panikattack just nu, en mini sådan. Föräldrarna tar kål på mig, känner mig så hjälplös. Funderar över sommaren, kanske kan bo hos min sysyter och sova över hos kompisar då och då. Kan inte skita i att åka hem helt för sommarjobbet är fixat...