Upp på hästen igen - jihaaa:))

Av Wanessa - 25 juni 2008 00:00

Ja, nu är den här dagen slut. Har lyckats hålla mig borta från maten efter mini-attacken imorse. Alltså är nu magen lugn, ska äta normalt imon, ingen ångest, har haft en jättetrevlig kväll med min kompis. Ser framemot att springa imorgon och äta 3 normala, välbalanserade mål mat.

Skönt att vara totalt återhämtad och återigen ha kontroll. Tidigare kunde det ta dagar för mig, nu tar det bara några timmar. Idag var ångesten över kl 11, jag var ute och promenerade kl 13 och kl 16 var jag snygg och sminkad och träffade min kompis. Ja, jag är faktiskt stolt över mig själv. Men arbetet återstår, att vara ännu "friare", ännu lugnare, ännu mer stabil.

Sen har jag tänkt på en sak - vi med äs kanske tycker om på ngt sjukt sätt den här kampen?? Inte ångesten såklart men känslan av att övervinna ngt så ont? Visst, jag hatar att jag har råkat ut för ätstörningar men de har ju ändå stärkt mig så enormt. Jag kan ju liksom skriva nu på mitt "cv" - jag har haft bulimi men nu är det så mkt bättre och jag har gått ner 20 kg och springer varje dag:)) Vi kanske tycker om känslan av att komma upp ur en stor fälla. Man kanske måste hamna på botten ngn gång för att sen vilja sikta mot stjärnorna.

Allmänt

Dela

Tant Malin

25 juni 2008 20:11

Jag känner precis igen mig i ditt resonemang. Ibland kunde jag hetsäta bara för att jag visste hur häftigt det skulle kännas när man återtog kontrollen dagen efter och magen blev alldeles platt. Sjukt!!!

http://tretusenggr.blogg.se

26 juni 2008 06:47

Du och jag är ganska lika. Fast du har tagit några steg längre än jag, stark jobbat tjejen!
Just nu känner jag mig orolig i kroppen. Trodde att jag var tillräckligt stark nu för att bekämpa min äs, men jag lyckas aldrig vinna kampen. Hur gör man för att inte falla dit varje gång? Vill ju bryta denna onda cirkel.
Keep up the good work! :)

http://whyme89.blogg.se

Mikan

26 juni 2008 11:20

hej..nu är jag här igen. Känner att jag har jättemycket stöd o pepp att komma med. Massor av förståelse och tips. Jag vill kommentera din sista mening i inlägget; nå botten...
Mmm... i mitt fall var det så att jag var tvungen att nå absoluta botten, dvs då jag fick höra att jag inte kommer längre ner i sjukdomen utan nu är det döden som väntar. Döden eller livet. BRA! det var det jag ville höra, sen satte min kamp igång och jag tog emot hjälpen. Tyvärr många bakslag o en tuff strid mot ångest och kontrollförlust. Åkte upp o ner i vikt, för när jag väl gick upp fick jag panik och tog ner mig i kilo igen. MEN en dag fick jag bara nog! Jag ville spy åt det kontrollerade liv jag levde. Ett tomt fattigt stört liv. Så jag sa högt till mig själv; Nu räcker det! Sen den dagen 2002 har det gått spikrakt upp. Jag vägde som minst 33kg på 170 cm. Idag väger jag mig 1gång per år ungefär o skulle tro jag väger omkr 63kg men då är det en hel del muskler med där eftersom jag tränar mkt. Ja vill säga till "L" att det är ett helvete komma ur sjukdomen, men det går! Jag är ett levande bevis på det. Jag unnar mig precis allt jag vill ha, och jag använder mina kunskaper om kost, kalorier etc på ett sunt sätt. Kom igen tjejer! kämpa det är värt det! Låt inte sjukdomsdjävulen vinna. KRAM!

http://www.mikas.bloggagratis.se

Mikan

26 juni 2008 11:29

Förlåt.. måste tillägga en sak gällande det jag skrev om att nå botten för att komma upp ur sjukdomen! Det SKA inte behöva gå så långt. Det där med att vinna över sjukdomen måste dock only komma från djupet av ditt hjärta. Du måste helt enkelt bestämma dig benhårt. Och du måste VILJA lämna helvetet.
Ett liv i balans, då håller du vikten och kroppen mår BRA!. Regelbundna måltider (3 mål + 2 mellanmål), regelbunden motion (som ej ska överdrivas för då kan det gå åt andra hållet och du blir (tränings)anorektiker. God sömn och ett fasligt roligt socialt liv! :O)
KRAM

Polycystiskt ovariesyndrom - en jobbig och dold s...

Kommentarer (0)

Av Wanessa - 14 juli 2010 09:48

hej alla bloggare och bloggläsare! nu e jag tillbaka efter ett långt uppehåll och tänkte blogga lite då o då nu på sommaren. jag känner verkligen att jag behöver skriva av mig och kanske få stöd o läsa om andras erfarenheter av PCOs. Min gamla blogg/...

Tillbaka efter ett uppehåll

Kommentarer (0)

Av Wanessa - 18 september 2009 11:41

hej igen! har inte bloggat på väldigt länge nu. Det är JÄTTEMKT som har hänt och mitt liv är ganska så annorlunda nu. Mkt att göra i skolan, är förkyld nu, svårt att läsa då tyvärr. Jag försöker att umgås med min kära partner och mina kompisar så ...

Ett litet sommaruppehåll med bloggandet

Kommentarer (0)

Av Wanessa - 8 augusti 2009 13:16

Är i en annan stad nu och är lite upptagen, så bloggar inte. Men det går bra för mig, peppar peppar:) Och jag läser några bloggar regelbundet. Ha en bra augusti! kram ...

Nu är det lugnt igen

Kommentarer (0)

Av Wanessa - 7 juni 2009 00:00

Idag har det varit en bra dag. Igår blev det lite väl mkt choklad och en sen pastarätt men idag mår jag jättebra och ska strax avsluta mitt sista skolarbete för terminen. Slutsatser jag dragit generellt på sista tiden är många: - föräldrarna är som...

Det går inte bra just nu...

Kommentarer (0)

Av Wanessa - 5 juni 2009 07:51

Har nog en panikattack just nu, en mini sådan. Föräldrarna tar kål på mig, känner mig så hjälplös. Funderar över sommaren, kanske kan bo hos min sysyter och sova över hos kompisar då och då. Kan inte skita i att åka hem helt för sommarjobbet är fixat...

Visa fler inlägg