Ja, idag har jag haft en jättebra dag, det har varit jättetrevligt att umgås med kompisar, vara i stan och njuta av solen. Det var dag 6 av mitt tillfriskande. Jag tror att jag har ätit för lite igår för jag fick lite kolhydrat/söt-sug och mot kvällen kände jag hur kroppen ville tillbaks i hetsträsket. Jag åt en normalstor portion pasta med pesto, eftersom jag åt inte så jättemkt under dagen. Klart jag fick ångest men jag kunde stoppa den med en gång. Jag skrev ner alla känslor jag kände, jag tog inte mer mat utan blundade, andades och sa att allt är bra, jag är inte en dålig människa bara för att jag ätit 50 g pasta med pesto. Och det hjälpte!! Nu känner jag mig ännu starkare för att jag kunde stoppa en sådan attack. Och den pastan kommer inte göra vikten illa med tanke på hur mkt jag varit ute och gått idag. Imon blir det ingen svält men jag kommer inte äta onyttigt heller.

Några exempel på känslor som framkallade suget idag:

- min resa närmar sig och det innebär att mina dagliga rutiner kommer att bytas ut mot en annan stad, andra människor och allmänt annorlunda miljö.

- människorna i den andra staden kommer att vara nyfikna på hur jag ser ut och jag vill gärna se bra ut inför dem.

- jag ska på en till resa där tjejer jag kommer att umgås med väger 45 kg, och jag vill inte sticka ut med mina 53 kg. Alltså återigen - press.

- min väninna som jag inte sett på länge kommer och hälsar på imorgon, vill inte ha en svullen mage och må dåligt. Reaktionen på den pressen blir såklart att man vill länsa kylen. Men det gjorde jag inte! Såååå glad!

- mitt privatliv: oklara och bittra känslor inför den sista träffen med honom nu innan jag åker.

- just nu kryllar det av hälsosamma, snygga, vältränade människor i min omgivning. Känslan att jag inte duger tog över ikväll ett tag men jag har insett att pastan inte är någon lösning.

Så svårt allt detta är! Tack för att ni finns ni som läser min blogg och jag är glad att jag kan läsa andras bloggar och få lite stöd och pepp och perspektiv. Det är en evig kamp. Men har jag överlevt kvällen idag kommer jag att överleva många många till. Jag vet nu mer och mer hur man gör för att bli av med skiten. Nu ska jag diska, struntar i att tvätta av mig sminket (man kan inte alltid göra allt rätt), dricker lite vätska för jag är lite uttorkad och lägger mig. Jag blir glad över faktumet att jag ändå inte kommer att somna ångestladdad, kommer inte att vakna sunkig och äcklig och hela rummet kommer inte att lukta pesto. Jag kommer att vakna i tid så jag kankse t o m hinner med en promenad eller en lugn morgon i a f. Och min väninna tycker om mig oavsett hur mkt jag väger:)) Så jag ser fram emot imorgon för jag vet att jag är en bra människa, jag duger, jag klarar av att hantera kriser och det kommer att gå bra för mig i livet. Ja, nu är jag lugn och samlad. Ingen ide att hetsa upp sig i onödan, man måste prioritera det viktigaste. God natt!

 

L

8 juni 2008 22:33

Jag blir så glad för din skull! Du verkligen kämpar! Vill att du ska veta att du inspirerar mig och du visar att det finns en väg ur från skiten. Lycka till

http://whyme89.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej alla bloggare och bloggläsare! nu e jag tillbaka efter ett långt uppehåll och tänkte blogga lite då o då nu på sommaren. jag känner verkligen att jag behöver skriva av mig och kanske få stöd o läsa om andras erfarenheter av PCOs. Min gamla blogg/...

   hej igen! har inte bloggat på väldigt länge nu. Det är JÄTTEMKT som har hänt och mitt liv är ganska så annorlunda nu. Mkt att göra i skolan, är förkyld nu, svårt att läsa då tyvärr. Jag försöker att umgås med min kära partner och mina kompisar så ...

Är i en annan stad nu och är lite upptagen, så bloggar inte. Men det går bra för mig, peppar peppar:) Och jag läser några bloggar regelbundet. Ha en bra augusti! kram ...

Idag har det varit en bra dag. Igår blev det lite väl mkt choklad och en sen pastarätt men idag mår jag jättebra och ska strax avsluta mitt sista skolarbete för terminen.   Slutsatser jag dragit generellt på sista tiden är många: - föräldrarna är som...

Har nog en panikattack just nu, en mini sådan. Föräldrarna tar kål på mig, känner mig så hjälplös. Funderar över sommaren, kanske kan bo hos min sysyter och sova över hos kompisar då och då. Kan inte skita i att åka hem helt för sommarjobbet är fixat...