Alltså min kropp började signalera att någonting inte stod rätt till. Jag åkte dessutom på praktik och var tvungen att anstränga min kropp i vardagen mkt mer än tidigare, hjärnan var också ansträngd hela tiden och det var mkt som hände runtomkring. Jag orkade inte med någonting kändes det som, jag ville äta mer men jag har tydligen utvecklat ett mentalt spärr, jag kunde inte. Jag pratade med en psykolog och fick konstaterat att alla fobier, ormar eller kolhydrater behandlas på samma sätt - man måste gradvis utsätta sig själv för det man fruktar och jobba mkt med sina tankar. Jag hade inget val än att bita i det sura äpplet. Jag började med att titta på "jobbig mat" på ica, tänka på den i positiva termer och till slut prova på att äta av den i små mängder, i trygga miljöer, helst med människor omkring mig. Jag har också berättat allt om mitt problem och om vad jag håller på med just nu för ganska många, och fick jättemkt stöd. Allt kändes så mkt bättre med varje dag som gick. Nästa utmaningen var att ha riktigt onyttiga saker som choklad och kakor hemma och "bara ta en". Och det lyckades jag med också! Två kvällar under pmset blev det kanske lite mkt choklad men ingen hets, inga panikkänslor. Och en kväll åt jag för många kex men det var mest ett kolhydratssug som mest berodde på sömnbrist. Nu kommer nästa inlägg...

Väldigt mkt har hänt med min kost de senste 2 veckorna. De som följer min blogg vet att jag trixat med maten på olika sätt och under perioden augusti 2008 till februari 2009 har jag hållit en strikt kolhydratfri diet (några onyttiga kvällar har det väl blivit men dem kan man räkna på sina fingrar). Jag har tappat i vikt (från ca 63 kg till 52 kg) och hamnade i ett helt euforiskt tillstånd:)) Livet lekte och målet på 50 kg var närmare än någonsin. Men min viktnedgång stannade av, jag började sakna "normal mat", så fort jag skulle äta lite grann av kolhydrater fick jag kraftiga panikattacker och utvecklat en riktig fobi mot allt som heter kolhydrater, socker och fett. Fobi och fobi men det värsta ät att min kropp började sakta men säkert brytas ned. Jag började uppleva följande:

- magproblem, så fort jag åt mer än min "svältdiet" tillät fick jag besvär

- eksem (torra spruckna händer och ansiktet började bli lite så också)

- jag har tappat jättemkt hår, måste tvätta håret varje dag för att ha ngn slags volym och har nästan aldrig utsläppt längre (inte mkt att se)

- trötthet, mer och mer med varje dag som gick

- en känsla av att jag inte är som andra ("kan inte" äta vanlig mat och lever på grönsaker, frukt, protein och baljväxter)

Jag vågar inte skriva ett långt inlägg ifall jag råkar radera allt (har hänt tidigare:)), så jag skriver flera separata inlägg.

Skolan är i full fart och så praktik nästa vecka i tre veckor. Mkt energi kommer att krävas, jag kommer att prioritera sömn, mat, positiva tankar, motion. Det är helt sjukt hur mental stress bryter ner ens kropp. Jag var ganska stressad de senaste kanske 3 dagarna, och man blir helt slut. Och det värsta är att man ändå inte kan göra mer än vad man kan göra. Man har de timmarna på dagen man har och det gäller att utnyttja dem rätt. Alla dessa panikattacker bara tröttar ut kroppen och själ ens tid och krafter. Fy fan, så onödigt. Men jag är väl mänsklig, är svag ibland. Nu är det som sagt skolan som gäller och ikväll ska jag träna med min älskling, det blir underbart. Jag hade tänkt att träna med honom styrka 2 ggr i veckan och 2 ggr cykel hemma själv. I kombination med nyttig mat jag äter är det ett helt perfekt program.

Dagens mattips: rödbetor i ugn, gott och extremt billigt!

Dagens psykologi-relationer-tips: det där med att göra det enklare för människor att älska en genom att man älskar sig själv, det här är verkligen sant. Man kan inte begära ngt som man inte kan ge sig själv.

Dagens bild: Miranda Kerr backstage på en Victoria´s Secret modevisning. Jag har en mkt lik rosa rock själv:)

Känner mig mkt bättre än för några dagar sen, plugglusten är tillbaka och det finns faktiskt en chans att jag lämnar in antingen hela arbetet eller nästan hela:) De här dagarna kände jag bara inte för att plugga, gjorde allt möjligt annat. Alla kan nog vara så. Man kan inte vara på topp hela tiden. Jag ser positivt iaf på den veckan som kommer nu och ska försöka göra mitt bästa när det gäller läsa boken inför varje skoldag. Som jag sa tidigare så är jag tillbaka i min nyttiga-kost-livsstilen, så inte så mkt mer om det. Nu nyss åt jag middag och inga tankar alls kring den eftersom den är perfekt balanserad. Som jag sa tidigare, jag står inte längre ut med mat-analyserandet. Jag kommer inte att skriva i den här bloggen om vad jag äter och sånt men nu sa jag ändå "perfekt palanserad middag" så jag kan skriva ner vad det var. Nu i fortsättningen ska jag också ha med "dagens mattips" i varje inlägg, som det var när jag startade bloggen. Men iaf, ikväll blev det:

- kokt broccoli

- kidneybönor i vinägerdressing

- alaska-fisk ångkokt i 4%-MILDA-sås med kryddor och hackade soltorkade tomater.

Jättegott och bra energi!

Dagens mattips: hemgjord hummus! det ska jag göra snart någon gång.

Dagens relationer-psykologi-grej: kompisar är jätteviktiga i ens liv! nu när jag kände mig lite sådär inte på topp så fanns de där för mig, jag haft jättekul. Dock varning för att tråka ut dem! det ska man absolut inte göra:)jag menar att de hjälper än att slappna av, skratta och komma på andra tankar än de negativa man får då och då.

Dagens bild: Holly Madison, nu före detta flickvännen till Hugh Hefner. Hon och de andra tre exen kommer såklart att försvinna helt från rampljuset men jag tycker fortfarande att googla fram bilder på dem:) Får väl googla sen på de nya blondinerna:) Uppskattar verkligen att man ser höfter och lår på en kvinna för en gångs skull:) För benig ska man inte vara.

Jag har tänkt mkt på min ätstörning de senaste månaderna. Hetsätningar och cigarretter tllhör det förflutna men mitt beteende kring mat är inte normalt... Jag kan inte äta de där "triggers"... Det går bara inte! jag har försökt flera gånger att äta "lite pasta", "en smörgås" etc. Jag klarar inte av det tyvärr. Antingen äter jag mer än jag hade planerat och mår dåligt över det eller så äter jag en bra mängd men ändå mår dåligt, är rastlös och känner att resten av dagen är förstörd. Mitt självförtroende sjunker, jag drömmer t o m mardrömmar. Inatt drömde jag att jag åkte hem till mina föräldrar och var jag än tittade så hade de vetebullar och kardemummalängder! Inne i bokhyllorna, i garderoben, på alla bord, i fönstren. Det var verkligen - konditoriet anfaller:)) Jag vet, allt detta låter hemskt, jag kan inte hantera "vanlig mat", jag måste hålla mig till min "nyttiga, kontrollerade" kost. Så nu har jag gett upp, jag orkar inte kämpa mer och försöka vänja kroppen, orkar inte med mer ångest, mer magproblem, mer tårar. Nu tänker jag hålla mig till min neutrala mat livet ut och inte ge vika för folk som säger "ta bara en bit bröd, det är ju grovt" eller "en kula glass dör du väl inte av". En annan sak jag kommit fram är att jag inte heller tänker älta det förflutna mer, jag vill inte se tillbaks och återuppleva all smärta jag varit med om. Jag tänker att vara mer i nuet, att blicka framåt. Det är min plan just nu. Så nu kommer jag att äta lugn och sansad, maten kommer inte att vara laddad för mig längre eftersom den kommer att vara "trygg", precis som den var i ca 4 månader när jag körde på 100% kontroll. Det gick aldelles utmärkt då, det kommer att gå bra nu också. Jag har lärt mig av mitt misstag, det där att jag skulle "prova att äta lite av allt". Fiasko blev det... Jag är ärrad för livet, på gott och ont. Det känns jätteunderbart att komma fram till alla de här sakerna och bara ha sina "trygga riktlinjer" när det gäller både mat men även livet i stort. Kram på er alla!

Idag har det varit en trevlig dag. Jag har verkligen slappnat av nu innan skolan börjar imorgon. Jag tog det lugnt hemma, cyklade på motionscykeln i 30 min, men snabbare än när jag cyklar 1 h. Sen träffade jag en kompis på stan och vi hade det jättetrevligt, hon är underbar. Jag har levt väldigt nyttigt nu på sistone och idag kände jag verkligen för att unna mig ngt gott, sånt brukar ändå gå bra om jag gör det välplanerat och genomtänkt. Jag åt inget på cafe eftersom jag är laktosöverkänslig och det brukar vara mjölk/smör/ost i nästan all sån mat. När jag väl var hemma åt jag en bra middag och ett tag efter det gick jag till affären och köpte lite choklad (kanske 60 g) och 2 muffinsar (de mindre, inte de enorma). Resten av muffinsarna (2 som var kvar, jag köpte en 4-pack alltså) frös jag in. Förstår ni - FRÖS IN!!!! sådant var en omöjlighet för ett år sen. Då gällde det att köper man skräp äter man upp allting, punkt slut. Dessutom var det inte så att jag kämpade häcken av mig för att lägga de 2 stackarna i frysfacket, utan det otroliga - JAG BLEV MÄTT!! jag brukar inte ha problem med mina mättnadskänslor när det gäller "vanlig" mat, men allt som har med socker/vetemjöj/fett att göra har alltid varit otroligt svårt för mig. Som sagt tänker jag fortfarande inte äta sånt ofta men wow vilken tillfredställelse att jag är fri! Men allt det positiva hade faktiskt en dålig sida. 3 år av ätstörningar/hetsätningar/svält har gjort min laktosöverkänsighet värre. Efter de här ca 60 g choklad blev jag jättedålig i magen (muffinsarna var laktosfria, det kollade jag upp innan jag köpte). Chokladen är omöjlig att få problemfri eftersom förutom laktos (mjölksocker alltså, för dem som inte vet) så är jag också överkänslig mot kakao. Som sagt, allt vi gör efterlämnar konsekvenser. Mina tarmar är förstörda för gott, jag kan inte bara äta ute så där vad som helst, jag måste äta speciell mat, kanske bara hemma, alltid fråga personalen om eventuella anpassningar. Så är det. Men jag konstaterar bara allt detta, jag är inte alls nere eller deppig p g a detta. Jag ser faktiskt livet från den ljusa sidan nu, den sidan som i hela 3 år av bulimihelvetet var dolt från mig. Stor kram på er alla!

Många med ätstörningar och de som har blivit friska från dem vet att det är väldigt bra med att sysselsätta sig själva med saker man trivs med, att byta fokus från mat till ngt annat är jättebra. Nu sen jag kom hem från föräldrarna har jag träffat kompisar en hel del och snart börjar skolan, ser faktiskt fram emot det. Jag kan inte säga att jag är rädd för att vara ledig men jag har bara vant mig vid att vara aktiv och faktiskt uträtta någonting. Dessutom vet jag ju att om jag på ngt sätt tvingas att lata mig och inte har ett smack att göra så är faktiskt risken för överätande större. T o m "vanliga" människor småäter om de är rastlösa och hemma. Dessutom kan det gå åt andra hållet - att när man är rastlös och totalt ointresserad av saker och ting så kan man få för sig "att detoxa kroppen", alltså ett finare ord för svält. Och motiveringen blir då - "ja, jag gör ju ändå ingenting, varför ska jag äta när jag ändå inte förbränner ngn energi, slappar ju bara". Så fel det är, men så tänkte man en gång i tiden. Och vad händer då? Man vandrar runt hemma hungrig och trött, gör meningslösa saker och känner sig skitduktig. Sen blir klockan sisådär 22 och man springer till affären och köper "bara lite choklad". Tadaaa - ångesten är total... Ja, hemskt liv jag levde på den tiden, så glad att jag tog mig ur hela grejen. Poängen är alltså att man inte ska svälta, kroppen behöver energi varje dag och man ska försöka att göra saker man verkligen trivs med, detta gäller både jobb/utbildning och fritid.

hej på er alla bloggare och mina kära besökare! äntligen är jag tillbaka från mina föräldrar, var där mellan 22 dec och 8 jan. När jag åkte dit vägde jag ca 51-52 kg, idag visade vågen 53 kg och detta är väldigt bra med tanke på att jag har mens just nu. Jag är oerhört lycklig att jag inte gick upp efter julen!! så glad att det är helt sjukt! jag tillät mig äta lite gott under den perioden men jag tränade en hel del så det blev väl plus minus noll.

Som jag sa tidigare har jag en jobbig relation med min familj, den blev inte bättre nu heller men jag har lärt mig att hantera det hela, utan hjälp från kex choklad och kanelgifflar:)) Men jag måste erkänna att jag faktiskt åt av de grejerna under julledigheten, en brownie och en muffins också:)) men allt detta var inte på samma kväll såklart och på ett mkt friskare sätt än för ca ett halvt år sen. Som sagt jag hetsåt sist i juni 2008 och det var också då som jag sa till mig själv att nu räcker det och börjat älska mig själv mkt mer. som alla vi vet, det är just det som behövs, räcker inte med en ny och bättre kosthållning. När det gäller min mat just nu så är det fortfarande samma sak som gäller - 3 måltider, mellanmål ca 2, mkt protein, bra fetter och kolhydrater endast i form av grönsaker (alla möjliga), frukt och baljväxter. Inga sötsaker som sagt. Jag vet att allt detta låter väldigt strikt men jag har som sagt provat att äta pasta, potatis, bröd, socker under ledigheten nu och ja, det gick bra. Jag tog inte en massa extra, det har inte satt igång en matattack men jag var inte på topp mentalt av det hela. Tankarna började snurra och jag blev helt enkelt trött av att befinna mig i det tillståndet. Jag har gått igenom så mkt skit under tiden jag var sjuk i mina ätstörningar att den minsta påminnelsen om den tiden (alltså snabba kolhydrater) får mig helt enkelt att känna mig ledsen och rädd. Jag är glad att min bulimi inte blev till anorexi eller ortorexi (ja, jag äter jättenyttigt men jag tränar inte som en tok och rasar inte i vikt). Jag är glad att jag inte börjat gilla svält, tvärtom - jag klarar inte av svält för den påminner mig om mina "kompensationsdagar". När jag äter som jag gör nu känner jag mig harmonisk och lugn, samtidigt som jag är full av energi. Jag ska fortsätta med den här livsstilen, jag känner mig faktiskt inte begränsad på ngt sätt. Vart man än går med sina kompisar och äter finns det alltid ett nyttigare alternativ. Nu ska jag cykla på min motionscykel en timma och samtidigt se på Pirates of The Carribean 2 på dvd. Sen blir det en bra lunch och lite plugg. Och såklart kommer jag att duscha men min lyxiga duschgele från Yves Saint Lauren:))