Jag kom att tänka på begreppet "beroende". Jag som har en ätstörning har överhuvudtaget en beroendepersonlighet - mat, cigaretter, en viss typ av killar:)) Jag tror starkt på att man inte kan utrota ett beroende helt men man kan lära sig att leva med sina brister och svagheter, att kontrollera dem, att sätta ut gränser inom vilka man mår bra. I mitt fall - onyttig mat ibland, ångest ibland, cigaretter ibland - men inte så ofta att jag mår dåligt av det eller får hemska konsekvenser.

Dagens bild: en sexig tjej som får mig att fundera på min nuvarande blonda hårfärg. Kanske blir brunett om några månader, men inte än.

Idag har det varit en jättejobbig dag. Dåligt väder, PMS, jätteuttråkad var jag och aptiten nådde jättehöjder. Kalorierna var nog ok om man sprider ut dem på hela dagen (jag åt nämligen en massa mellan kl 10-14) men ångesten efteråt var jättejobbig. Kändes nästan att nu är mina friska dagar över och jag kanske hamnar i en sån där hetsätningsmaraton och lägger på mig typ 5 kg på en vecka och blir tvungen att köpa större byxor. Det är helt otroligt att bara den TANKEN gjorde att jag började gråta (var ensam hemma) och kände mig helt värdelös. Men sen tänkte jag enligt följande schema:

1. det är aldrig för sent att sluta stoppa i en massa skräp i munnen.

2. man går inte upp på en dag (vätska ja, men inte fett).

3. kolla dig i spegeln - du är snygg och het och väger 51 kg. Jag var t o m tvungen att hoppa runt till musiken iförd stringtrosor och ett sportlinne.

Sen satte jag mig på balkongen i kylan och satt bara där ett tag, sen kom mamma hem och då var det bättre eftersom man har mkt svårare att hetsäta när det är folk i närheten.

Kvällen bestod av 2 kortare promenader och en springrunda. Nu mår jag mkt bättre men visst påminner halsbrännan och den hemska stunden imorse då maten bara staplades upp i magsäcken utan ngn hejd.

Och så såklart tanken inför imorgon - ska jag äta normalt eller är jag för rädd för det och det är bättre att inte äta ngt imon för att kunna äta normalt i överimon? så läskigt... jag vet ju att svält slutar i hets så småningom. förhoppningtvis blir det sport och normal mat imon men så frestande att göra ett experiment - kan jag klara av att fasta 1 dag i veckan utan att hetsäta efteråt? hoppas hoppas det bara blir en "normal dag" imorgon. ska försöka få till en sån.

bara tanken på morgondagen får mig att känna jättehunger, vill bara gå ut i köket nu och ta en macka (eller fem:)) nu när föräldrarna sover. en enorm toblerone ligger på bordet bredvid mig också, farligt farligt:)) Men det blir inget sånt för jag har lärt mig:

JU SNABBARE MAN ÅTERFÅR KONTROLLEN EFTER DESS FÖRLUST DESTO BÄTTRE BLIR DET PÅ LÅNG SIKT.

folk utan ätstörningar fattar inte ett smack av den här meningen:))

Jag haft det trevligt med min kompis idag men sen när jag kom hem var jag på ett jättedåligt humör. Sömnbrist inatt, aptit som man kan ha en vecka innan mens, rastlöshet, föräldrarna är hemma och gör absolut ingenting. Såå tråkigt det inte är sant. Jag åt en hel del, det regnar så jag kan inte springa. Är så less på mig själv nu! Att jag inte kan bara lägga mig ner i sängen och läsa eller ngt! Ja ja, det var ingen matattack i a f, sammanlagt idag var det nog ett helt ok antal kalorier. Och imorgon blir det det vanliga - bra mat, motion och bra böcker, och träffa kompisar.

Nu ska jag gå och läsa en bok och bara dricka vatten ikväll, annars sprängs min fina mage som äntligen är så fin och har fått i alldeles för mkt mat idag. Min enda tröst är att jag ändå tagit mig så långt att jag inte hetsäter och väger 51 kg. Imon är det en ny dag, en bättre sådan än idag. Jag antar att matbegäret idag berodde på den stora mängden löpning jag fick nu i 2 veckor, jag märker att mina ben börjar bli mer muskulösa. Och en sån kropp behöver mer mat. Jag får väl lyssna på de där böckerna som säger: "Lyssna på din kropp". Min kropp idag var jobbig och ville ha choklad och digestive kex:)) Men imorgon kommer min kropp att springa igen och äta keso och kalkon:))

Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit här på några dagar, var mkt med familjen. Midsommar har varit lugn och jag överdrev inte med maten åt ngt håll. Dock igår åt jag för lite under dagen och sprang 2 ggr, visste att jag borde äta ngt mellanmål på kvällen men eftersom det är 1 vecka innan mens så fick jag en massa "ingen kille är kär i mig"-tankar:)) Där rök aptiten. Och gissa vad som hände? Jag kunde inte somna för kroppen var jättehungrig så jag var tvungen att gå upp mitt i natten och äta lite choklad. Sen somnade jag sött:)) (det var absolut inga stora mängder så det blev ingen ångest som tur var). Idag är det alltså dag 22 av mitt nya friska liv. Jej:))

Idag ska jag träffa en kompis, och det är bra det, för vädret här är så grått och det regnar (blev bara en kort spring/promenad-runda idag, ska springa senare) och det är hög risk att man sunkar ner sig. Jag har redan tänkt tanken: "Fan att jag ska träffa henne, skulle vara mysigt att stanna hemma med föräldrarna och potatisgratängen:))". Men jag vet att den livsstilen är borta för alltid, tack gode Gud!!! Nu ringer jag inte längre till folk och ställer in träffar för att kunna hetsäta i lugn och ro. Så nu sitter jag här nyduschad, ska sminka mig fint och på med tajta stuprörsjeans i storlek 34:)) Ha det så bra allihopa och ta hand om er eftersom (citerar från Sex and the city säsong 6, sista avsnittet):

"THE MOST IMPORTANT RELATIONSHIP YOU HAVE IS THE ONE YOU HAVE WITH YOURSELF".

Jag tycker att det viktigaste är att ändra sina tankemönster, att sluta vara besatt. Just för mig är att vara frisk följande saker:

- inga matattacker (hetsätningar)

- ingen svält (jag hoppar aldrig över måltiderna längre)

- om efterrätt blir det ingen bestraffning i form av svält eller överdriven motion

- fasta och bra matvanor, inga förbjudna livsmedel överhuvudtaget

- att kunna ta EN kaka efter maten

- att kunna ta TVÅ kakor och inte hålla på att dö av ångest

- fasta och lagomintensiva träningsvanor, jag njuter av att sporta nu och inte ser det enbart som ett sätt att förbränna allt skräp jag ätit

- jag kan och njuter av att äta tillsammans med folk

- jag kan nu äta en normalstor portion mat med en kille (!) wow:))

- jag röker inte längre sådär maniskt för att döda aptiten (jag röker knappt överhuvudtaget, bara på fester jättesällan)

- jag håller fortfarande koll på vikten och vill gå ner några kilon (från 51 till 45kg, jag är 165 cm lång) men jag har inga deadlines och jag vet att jag är vacker som jag är. Min viktnedgång baseras just nu ENDAST på 3 nyttiga måltider om dagen + sport.

- jag tänker inte på mat och vikt lika mkt som förut, jag har bara mina vanor och rutiner som jag följer utan att analysera alltför mkt

- jag har slutat med att leva strikt under veckan och ha en "ätardag" 1 gång i veckan. jag tar dagen som det kommer och tänker på helheten istället, planerar långsiktigt

- jag har bättre självförtroende nu och vet att jag är värd ett bra liv

- emotionella kriser hanterar jag genom att gråta, prata med folk, skälla på folk eller skriva i min dagbok

- jag har inga ångestattacker längre

- jag prioriterar mina studier enormt mkt för att verkligen lyckas i livet

- jag ser till att vara sysselsatt men tycker det är ok att vara ensam ibland

- jag tillåter mig själv att vara slapp och orkeslös ibland

- jag isolerar mig inte längre så där i perioder som jag gjorde förut utan är med mina nära och kära så mkt som möjligt. Mer utåt alltså, lyssnar verkligen på mina kompisar istället för att grubbla över min vikt.

Det är det som är "att vara frisk från äs" för mig. Visst är varje dag en tyst kamp för att inte falla tillbaks med också vetskap att ju längre tid det går desto starkare blir man och desto längre bort kommer man från sina äs.

Idag har det varit en ok dag, inte en dålig men det som var bra blev förstört med ett bråk mellan mig och min syster. Vissa saker funkar bara inte, man måste vänja sig.

En kort beskrivning av bråket:

Hon: jag fattar inte att du är så slö och inte hjälper mig med barnet!

Jag: jag hjälper visst (tänker: ursäkta mig att jag inte springer runt i ditt hus och diskar och städar, ursäkta mig att jag tänkte umgås med dig och prata med dig eftersom jag inte ser dig så ofta)

Hon: dra åt helvete!

Jag: är tyst (tänker: gud vad jag vill äta upp den där potatissalladen!)

Hon: jag har accepterat att vi inte har ngn bra kontakt, du får umgås med dina komisar och sluta låtsas vara intresserad av mitt liv.

Jag: är tyst (tänker: herregud! är det så illa? fan att jag äter mer idag än vanligt, men stick åt helvete allihop, jag tänker ändå äta normalt imon och springa, ingen kan knäcka mig längre!!)

Ja, sån var min kväll. Ja, det blev lite choklad när jag väl var hemma hos föräldrarna, men det var ingen matattack. Det får väl vara min unnardag, nu kommer jag inte vara sugen på choklad i flera flera dagar.

Jag har sen länge sen lokaliserat källan till mina matproblem - känslor. Och speciellt family issues. Idag har jag fått en emotionell örfil av nån som har samma mamma och pappa som jag men som inte känner mig ett dugg, och inte ens vill lära känna. Men jag kan inte rå för det. Dumt ändå av mig att äta för mkt choklad så där sent på kvällen, mår t o m illa eftersom min kropp inte längre är van vid skräpmat.

Dagens framsteg: känner mig ändå lugn i kroppen och ingen ångest. Vet att imon blir det den vanliga rutinen med mat och sport + jag ska träffa en kompis och det ser jag framemot.

Allt verkar vara bra med mig nu. Jag kan sammanfatta lite kort, skönt att skriva ner allt sånt eftersom varje punkt var ett jätteproblem för mig förut, för inte så länge sen:

- fortfarande frisk från ätstörningar, dag 17 idag

- allmänt mindre fokus på mat utan bara rutinregler som löpning och regelbundna måltider

- grubblar inte på mitt kärleksliv utan fokuserar på att ta hand om mitt yttre och mitt inre

- har insett att det gäller att inte ta till sig föräldrarnas kritik, de är som de är, de älskar mig men de kommer aldrig låta mig känna att jag verkligen duger

- jag vet själv att jag duger

- jag älskar mina nya kläder och min nya stil, varje plagg jag äger får mig att känna mig så vacker. Har gett bort en massa gamla kläder till en kompis. Hon passar mkt bättre i dem och det är inget fel på dem.

En till sak som är bra när man inte hetsäter:

- mindre risk för karies!!! Tänk hur ofta jag smååt och hur mkt socker det var som attackerade min stackars tandemalj! Och efter en hetsätningsattack - vem fan orkar borsta tänderna innan man lägger sig???

En underlig sak jag upptäckte i samband med mitt tillfrisknande:

- det verkar som att jag verkligen rensat kroppen på slaggprodukter eftersom jag har fått lite sämre hy nu. Men det är ett känt faktum att det är så om man genomgår ngn slags detox.