Idag sprang jag och tog en lång promenad. Lunchen blev god och proteinrik. Jag har lagat lite mat till mina föräldrar och har upptäckt hur kul det egentligen är att laga mat! Så skönt att äntligen inte vara rädd för att smaka på maten (för att man tror att den kanske kan sätta igång en matorgie).

Ikväll ska jag träffa lite kompisar, också trevligt att inte vara rädd för eventuell oplanerad matbit. Idag är det dag 16 i mitt nya friska liv och i början av den här underbara perioden brukade jag fråga mig själv: "Är du frisk på riktigt nu eller är det bara en sån där anorektisk period du har nu som börjar med "vanlig mat" och slutar med 300 kkal/dag? Kan du ta en kaka JUST NU, spontant och inte börja skaka av ångest?" Nu har jag vant mig vid tanken att jag är frisk på riktigt nu. Jag KAN äta en kaka här och där, jag kan äta en "normal" måltid. Ingen svält och ingen hets längre. Bara sport i lagom mängder. "No games, just sports" - en NIKE reklam:)) från den där roliga filmen "Vad kvinnor vill ha" med Mel Gibson.

Jag haft en trevlig dag, är fortfarande frisk och mår bra. Sprang imorse och åt bra. Var på en bjudning på kvällen, åt lite av allt och visst tänker jag fortfarande: "Hur var det nu? Jag åt det och så det och så lite av det där." I slutet av middagen måste jag alltid repetera i huvudet vad jag åt. Detta gäller då sådana tillfällen när det är mkt småplock. Därför föredrar jag att äta en måltid då jag ser allt på tallriken en gång och inte tar om eller plockar från olika tallrikar.

Negativ kritik och orättvisa kommentar som man får ibland ska man bara filtrera bort och glömma på plats. Inte som jag gjorde förut, i 3 år - sänka blicken, bli ledsen och äta en liter glass och ett paket ballerina-kex när man kommer hem. Negativa människor kommer alltid att finnas. Nu vet jag äntligen att jag duger som jag är.

Jag var jättenära att släpa med mig min digitala våg hit, till en annan stad, trots att mina föräldrar har en våg (ej digital, utan vanlig ikea-våg). Men sen förstod jag hur besatt jag var och struntade i det.

Klart väger jag mig varje morgon och har kontroll MEN eftersom den inte är digital kan jag inte längre vara besatt av varje hekto eftersom jag ser bara större förändringar, i kilo. Det känns faktiskt bättre så. Väger 53 kg, har gått ner lite eftersom jag springer varje dag och äter nyttigt.

Jag ska åka till mina morföräldrar sen också och de har också en ej digital våg som jag kommer att använda. Låter trist men det är sån jag är, jag måste ha en våg där jag bor en längre period. Men men, skönt ändå att ha fått bort hetsätningar ur mitt liv. Dag 14 idag, yes yes!!

Dagen är jättebra än så länge - nyttig frukost, lätt lunch, sprang och orkade mer än vanligt. Har t o m gjort lite övningar på golvet hemma.

Träffade mitt ex lite snabbt när jag tog en paus under min joggingtur. Mkt lägligt med lite bekräftelse nu mitt hjärta är brustet. Han sa "Du har aldrig sett så bra ut som nu" (och jag var svettig och hade mina jogginkläder på mig:)) Jag vet att det är sant, jag är snygg nu och det viktigaste - frisk från mina äs.

Dagens utmaning som jag klarade galant:

Att äta av det som man brukade hetsäta förut. Jag tog 2 färska dadlar (jag brukade hetsäta ett helt paket förut, och de är kaloririka de) och 3 st sådana där goda kaffebönor i mörk choklad. Och det känns jättebra att äntligen vara normal! Jippie!! Visst fick jag en chock när jag såg att förutom en massa godsaker hade mina föräldrar jättemkt pinnglass (!). Panik:)) Men jag vet att jag klarar det. Har det gått bra hittils så går det bra i fortsättningen med.

Dagens kärleksblaj:

Träffade en gammal kvinna när jag var ute och sprang/gick. Hon berättade sin kärlekshistoria - en snygg, lång militär träffade henne och de hade 2 dejter. Sen sågs de inte på 2 år. Och när de sågs så friade han. "Men vi känner ju inte varandra" sa hon. "Det tar vi hand om sen" sa han. Han var 13 år längre och hon är jättegammal nu så jag antar att han är död nu. De var gifta i 35 år. Alltså - lugnt, det kommer när man minst anar det!

Nu är den här långa dagen slut. Tåget var 2 timmar försenat och jag var jättetrött. Killen som jag skildes från fick mig att gråta jättemkt både på tåget och när jag väntade på att pappa skulle hämta mig. Men men, that´s it, det är slutgråtet, nu ska jag njuta av min sommar.

Det gick jättebra med maten. Jag svälte mig inte men åt inte för mkt heller. Kände att det inte ens var ngn matattack på gång (kärlekstrubbel tog bort fokuset). Så tänker jag fortsätta.

Framsteg idag:

- åt inget onyttigt trots att det är hav av godsaker hemma

- varit ute och sprang 30 min + en lång promenad med pappa

- grät inte ngt mer

- upptäckt att när jag var sjuk i äs så grät jag aldrig, alla känslor drunknade i matorgier. Nu kan jag hantera kriser som normala människor - gråta häcken av mig, skriva arga sms, svära och snacka skit om alla killar i världen

- köpte jättebra mat och sa till pappa att jag absolut inte ska svälta mig utan tänker faktiskt äta av all den där goda maten. Han blev så glad!

Trots alla kriser och problem med andra människor så går livet vidare och det som består är jag själv och min hälsa. Om 7 minuter är klockan 00.00 och dag 13 av mitt nya friska liv börjar. Imon blir det mat, skönt att konstatera det:)) och jogging. För första gången på länge känns det faktiskt att jag duger. Att jag inte behöver straffa mig imon med svält eller hetsätning bara för att ingen kille älskar mig.

Stort tack igen till min underbara vän, jag kommer att sakna dig sååå mkt, jag äskar dig, jag gör det verkligen! Vi ses om en timma och 20 minuter:))

Jag kommer att ringa dig ofta när jag är bortrest bara så du vet:))

p.s.  och så söta valpar till dig:)) kramikram

Jag har inte sovit på hela natten och tåget går om 3 timmar så det är ingen ide att lägga sig nu, jag kanske försover mig om jag gör det.

Tankar som gnagar:

- varför reagerar jag så här på stora förändringar? måste bli starkare i mig själv och ha mer disciplin (hade jag packat på dagen hade jag sovit några timmar i a f)

- p g a sömnbristen kommer jag att vara hängig och trött och pappa kommer att undra varför. Oops, bort med sådana tankar! Jag sa ju att jag skulle tänka mindre på vad andra tänker. Det är ju bara att säga att jag sov dåligt inatt och trött efter tågresan.

- eftersom jag åt för mkt igår (var deppig och lite ångestladdad) måste jag hålla igen med maten och välja vad jag äter inför pappan

- måste verkligen lägga in ngn slags motion imon (jogging om jag orkar eller en lång promenad med pappa. När jag joggar vill jag dock vara ensam)

- kommer att sakna min underbara vän här, han betyder väldigt mkt för mig

Och nu den jobbiga biten:

- mitt kärleksliv: jag känner mig väldigt ensam och sliten på den fronten. Det enda som är bra är att jag är mer realistisk nu och INTE hoppas på följande: att han hör av sig ngt alls under sommaren, att det blir ngt mellan oss efter sommaren. Jag har inga som helst förväntningar. Vet bara en sak - jag kommer ALDRIG kunna vara hans vän. Allt eller inget i det här fallet, tyvärr. Jag får se hur det blir när vi ses efter sommaren.  

Nu är jag så trött, kanske tar en tupplur ändå.

Imorgon åker jag. Har alltid svårt att sova natten innan jag ska göra ngt nytt och kul.

Dagen har varit:

- mer mat än jag trodde, t o m glass MEN det positiva är att jag inte kommer att vara sugen på sötsaker imorgon när jag är i en situation som kan trigga igång en hetsätningattack. Living - learning:))

- har fortfarande inte packat och inte diskat, kommer att sova fjutiga 4 timmar eller så, men jag kommer att sova på tåget

Ångest av "det goda slaget":

När jag är stressad eller mår dåligt fär jag ångest och det är hemskt. Men idag, nu innan jag ska åka och utsättas för en massa nya intryck, känner jag en annan typ av ångest. Jag kan inte sova, jag försöker att komma ihåg alla saker jag ska ta med/göra/säga/fråga/äta/inte äta. Jag har t o m tänkt på hur jag ska ha min träning där. Ja, alla med äs-problem är perfektionister.

Nytt som inte var aktuellt när jag var djupt sjuk i äs:

Nu slipper jag tunga väskor! Förut brukade jag alltid ta med mig stora lass med kläder, skor, smink och en megapåse med accesoarer (jag skämtar inte - lass med halsband, armband och hårgrejer!). Jag försökte på ngt sätt kompensera mitt dåliga självförtroende med en massa kläder, jag ville inte fokusera på min fula kropp, jag ville istället tänka på klädernas variation. Jag tänkte undermedvetet: "Jag är ful och tjock och osäker. Jag måste ge mina nära och kära något annat att tycka om, jag måste glädja dem med ngt jag har. Ett vimmel av kläder tar bort deras uppmärksamhet från min kropp och mina äs och de kommer att tycka om mig". ALLT handlade om andra! Nu tar jag med mig bekväma, söta kläder, en lagom mängd. Nu handlar min sommar FÖR FÖRSTA gången om upplevelser, människor jag tycker om, personlig utveckling och saker som jag mår bra av (t ex sport då, sportkläderna åker med såklart:)).

Dagens bild: Sex and the city the movie som jag ska se den 21 juni, längtar!!! (har sett den redan, men vill se den på bio). Såhär kul kan man ha när man njuter av vänskap och inte har äs. Hoppas hoppas att vi tjejer som har våra matproblem tar oss ut ur helvetet och kan leva ett så normalt liv som möjligt.

Vilket långt inlägg det blev:)) Nu ska jag gå och packa, diska, ta tag i saker och lämna mitt hem i ett perfekt skick. God natt mina kära läsare, jag hör av mig när jag är framme imorgon!