Till Anonym:

Jag tog absolut inte illa vid mig det du skrev. Att vara omtyckt av killar innebär så mkt mer än bara en snygg kropp. Jag är nöjd med mina 54 kg och vill sporta mer för att få finare, fastare former och mer muskler. Visst är 45 kg målet men jag är mer intresserad av att kläderna sitter fint och att jag mår bra inombords än siffrorna på vågen. Och det med killar - mitt ex brukar säga så här när han ser en extremt smal tjej: "Hon ser ju ut som att hon skulle gå av om man hade sex med henne". Så man ska inte överdriva med sina viktmål:)) Hoppas allt går bra för dig, 50 kg är en toppenvikt och du kommer säkert att uppnå dina 48 kg på ett bra och hälsosamt sätt! Kram/Wanessa

Till Tant Malin:

Tack så mkt för dina fina ord, jag kämpar så gott jag kan. Klart jag kommer att fortsätta skriva när jag är bortrest oxå:)) Kanske inte lika ofta men ändå en gång per dag. Kommer att vilja berätta hur det går för mig vare sig det blir en succe eller en katastrof. Du förstår ju precis varför det är ett så stort test för mitt "nya friska liv" - hemma hos föräldrararna och huset fullt med god mat + de farliga "ensam hemma studerna". Men jag har en väldigt positiv inställning, jag kommer att klara det!

Ok, jag är otroligt glad att jag inte hetsäter längre. Med min disciplin, tankekraft och den inre styrkan har jag minskat risken att bli fet. Jag vet hur jag på ett hälsosamt sätt kontrollerar min vikt.

MEN:

- tankarna är kvar och rädslan att jag trillar dit finns där hela tiden

- mina närmsta vänner som känner till mina matproblem (som just nu kommer endast till ett verbalt uttryck) tycker att jag är en ensidig och tråkig person

ALLTSÅ:

- jag måste verkligen ta bort fokuset från maten till det verkliga livet, ännu mer än vad jag redan hade gjort

- jag måste bli fri från äs inte bara i praktiken som jag är nu utan även i tankarna, bli fri till 100%

- jag måste helt enkelt ha ett mkt mkt mkt neutralt förhållande till maten, inte se den som fiende eller som vän eller krycka i vardagen

ANNARS BLIR JAG:

- om jag bryter ihop: fet och olycklig. Och singel såklart

- om jag fortsätter med tankarna och samma förhållningssättet till maten som är fullt av rädsla

- ensam när det gäller vänner och får höra en vacker dag: "Nej, vi vill inte att hon följer med, hon ska bara snacka om killar och vikt"

Dagens bild: ett annat problem jag också måste jobba med.

Har fått höra detta av en vän:

- "jag är trött på dina killproblem, du är bara en slampa" (stämmer verkligen inte det sista!!!!)

- "jag är så less på ditt snack om dina matproblem"

Jag vet att allt har sin logiska förklaring, jag vet varför den här vännen är så förbannad. Men jag mår så himla dåligt just nu! Hetsåt inte, men det blev ändå mer mat än vanligt och jag vill bara lägga mig ner på marken och att denna dag ska äntligen vara över.

Dagens bild: jag tar Jenna Jameson idag, om det nu är så folk ser på mig.

Idag är det sista dagen innan jag åker till mina föräldrar. Ser verkligen fram emot det men vet att i sådana situationer (när rutinen bryts och man kommer att utsättas för att en massa nya människor bedömmer ens kropp) ökar risken för en "dålig dag" med "dålig mat". Men jag ska vara stark idag och packa.

Tankar jag INTE SKA tänka idag (de tankarna brukade jag tänka när jag hade mina ätstörningar):

- "Jag äter en massa onyttigt idag och svälter imon, jag åker ändå tåg och där finns det ändå ingen mat (bistrovagnen får jag inte gå till)

- "Jag måste vara smal och utsvulten när jag träffar människor jag inte sett på länge, annars bryter jag ihop och isolerar mig så mkt som möjligt"

- "Jag måste äta ytterst lite när jag är tillsammans med andra" (sådant, som vi alla vet, brukar sluta i att man går upp mitt i natten och länsar föräldrarnas skafferi)

- "Om jag äter för mkt ska jag undvika människor och aktiviteter"

Tankar jag SKA tänka idag:

- jag åt 4 mackor med 2 kokta ägg och kaviar idag och eftersom jag åt mer igår kväll än vanligt är det ett bra matintag. Får inte äta mer idag eftersom det kan sluta illa, det vet jag. Det är dag 11 i mitt nya friska liv and I intend to keep on like that forever!

- ingen frukost hemma imon eftersom tåget går tidigt men måste dricka en måltidsersäting på tåget, absolut inte svälta! ta med en vattenflaska oxå och min dagbok såklart ifall jag behöver skriva av mig lite

- det kommer att vara jättekul att träffa mina nära och kära, de älskar mig nu när jag väger 54 kg och de älskade mig precis lika mkt förr när jag vägde 70 kg och de kommer att älska mig när jag väger 45 kg sen efter sommaren

- jag är laddad inför mkt sport nu under sommaren och bra mat

- jag ser framemot lugna kvällar utan att vänta på att mina föräldrar ska somna så jag kan anfalla deras Digestive paket och Kex choklad

- folk kommer att märka att jag gått ner typ 10 kg sen de sett mig sist så jag kommer att få en massa trevliga kommentarer

- jag VET att jag tappar de sista 9 kilona och kommer att vara ett riktigt bombnedslag i augusti (för min egen skull, ingen annans)

- det blir kul att visa upp mina nya fina kläder, skor och väskor. Kanske får lite nya kläder av föräldrarna när jag gått ner lite till

Det är ju jätteskönt att ha så många trevliga tankar att tänka idag! Och det är skönt att skippa den där förbaskade tanken som ALLA med äs tänker innan de ska resa: "Oh, vad kul! Nu flyr jag från allt och kan svälta och hetsäta i fred." MAN KAN INTE FLY FRÅN SIG SJÄLV. MAN MÅSTE LÄRA SIG ATT LEVA MED SIG SJÄLV OCH HANTERA SIG SJÄLV I ALLA MÖJLIGA LIVSSITUATIONER.

Idag har jag sagt hej då till ngn som ett tag fanns i mitt liv. Ska inte gå in på det men deppig var man såklrt. Orkar inte skriva en massa just nu, ska bara sammanfatta dagen lite kort:

Dåliga saker idag:

- grät som fan när vi sa hej då. Så dum jag är, fattar inte varför mina emotions inte lyssnar på förnuftet

- åt mer på kvällen än planerat, dock ingen matattack som tur var

Bra saker idag:

- föll inte tillbaka i hetsätningsträsket trots ett brustet hjärta

- åt jättebra på dagen och promenerade en del

- mitt besök hos frisören var mkt lyckat!

- ska inte svälta imon utan motionera och äta nyttigt, alltså inget galet kompensationsbeteende bara för att jag åt kolhydrater ikväll

- åker snart bort och ser fram emot lite miljöbyte istället för att vara rädd för förändringar

En speciellt bra sak idag:

- min underbara vän som jag älskar jättemkt och som jag kommer att sakna jättemkt, vi ses ju först i slutet av augusti. Tack för skivan!

p.s hade jag utsatts för den här emotionella krisen för några månader sedan när jag var djupt inne i hets/sväl hade inte min jättefranska vilat lugnt i skafferiet som den gör just nu:)) och ägg, kaviar, kyckling, risgrynsgröt - allt skulle nog åkt ner i den ångestfyllda magen och i huvudet skulle det dunka en tanke: "Varför älskar han mig inte????!". MEN SÅ ÄR DET INTE NU! KILLAR KOMMER OCH GÅR MEN MIN HÄLSA BESTÅR! SÅ HIMLA STOLT ÖVER MIG SJÄLV!!!!

Om man har kul och träffar roliga människor eller har mkt i skolan så blir man så hög på upplevelserna att man struntar i mat ibland. Vanliga människor gör det till en viss gräns men äs-folket kan lugnt ligga på svält-nivå i sådana situationer. Man tänker - "det händer så mkt kul att jag inte äter ngt". Man blir riktigt hög på alla bra upplevelser, man är tom i magen och känner sig duktig och fri, man känner att man verkligen förtjänar det där roliga eftersom man inte äter ngt. Jag tänkte alltid så, och speciellt när killar var inblandade - jag åt ingenting om jag skulle på dejt eller träffa min pojkvän eller ha sex. Men sen har jag insett - det håller inte i längden! Man kan inte ha roligt jämnt och när man var tillbaks i "den vanliga vardagen" igen så var kroppen utsvulten och jag hetsåt som bara den. Idag är det dag 10 i "mitt nya friska liv". jag åkte till en annan stad med en killkompis och såklart ville jag inte alls äta frukost men jag tvingade i mig ett kokt ägg och lite sallad (nyttigt som fan:)) för jag visste att om jag ger efter och hoppar över måltiderna så slutar allt i en hetsätningsattack såfort killen går hem och jag är ensam. Och det lönar sig att äta och inte svälta! Vi åt en nyttig lunch tillsammans och på kvällen åt jag jättelite hemma och det känns toppen. Nu hoppas jag att imorgon blir det en till "frisk" dag. Som jag sa tidigare - jag tar en dag i taget (och hoppas att jag vänjer mig vid det hälsosamma mönster och mitt liv förblir friskt i fortsättningen, livet ut. That is my plan:)).

Idag har det varit en bra dag, jag var mkt med mina väninnor och humöret var på topp. Åt lite för mkt kakor och för lite mat, men det var som sagt i sociala sammanhang och nu är jag inte sötsugen alls och ser fram emot imorgon med vanlig, nyttig kost. Åt inte så mkt vanlig mat för att inte överstiga kalorimängden som kakorna har tillfört. Sådana dagar har jag sällan, eftersom jag vet att det är dåligt för kroppen. Den totala mängden mat idag var helt ok och jag är fortfarande frisk, det är dag 8 idag.

Jag var ensam på kvällen och visst är det en riskfaktor. Det undermedvetna frestar med en "flykt" i form av en hetsätningsattack. Känslor som mitt medvetande så gärna ville dämpa med pyttipannan:

- rastlöshet, ensamhet eftersom väninnorna hade åkt idag och jag kommer inte att träffa dem på hela sommaren

- en känsla av osäkerhet inför morgondagens möte med en viss person

- frestelse att svälta imorgon och känna mig "så lätt i kroppen"

- ingen av grannarna var hemma och det kändes obehagligt

- fanns en hel del odiskade grejer på rummet efter väninnorna och "perfektionisten" i mig skämdes men inte orkade ta tag i det

Mina åtgärder:

- tog en promenad i det fina vädret (ca 1 timme) och pratade i telefon med mamma

- drack vatten och grönt te

- såg framemot en "icke-svält-dag" imorgon och en god frukost som jag kan äta imorgon utan att ha dåligt samvete för kvällen innan

- såg på en romantisk film "Maid in Manhattan", tillät känslorna komma ut och grät när det var happy end:))

- struntade i att diska och gjorde det mkt mkt senare

Slutsatser:

Det här var inte så svårt alls om man jämför med inlägget innan (den med pasta och pesto). Kan inte kalla detta för "jag har stoppat ett återfall". Det här var mer att jag blivit bättre på att vara ensam och jag kan hantera mina känslor bättre.

Dagens mattips: körsbär. Underbart gott, lite kalorier.

Dagens relationer-psykologi-diskussion: Säger bara en sak - ingen kille är värd att vi förstör våra kroppar med ätstörningar!

Dagens bild: En uppfriskande sallad som avnjuts i sällskap med ngn man tycker om och utan en gnutta av skuldkänslor.

Ja, idag har jag haft en jättebra dag, det har varit jättetrevligt att umgås med kompisar, vara i stan och njuta av solen. Det var dag 6 av mitt tillfriskande. Jag tror att jag har ätit för lite igår för jag fick lite kolhydrat/söt-sug och mot kvällen kände jag hur kroppen ville tillbaks i hetsträsket. Jag åt en normalstor portion pasta med pesto, eftersom jag åt inte så jättemkt under dagen. Klart jag fick ångest men jag kunde stoppa den med en gång. Jag skrev ner alla känslor jag kände, jag tog inte mer mat utan blundade, andades och sa att allt är bra, jag är inte en dålig människa bara för att jag ätit 50 g pasta med pesto. Och det hjälpte!! Nu känner jag mig ännu starkare för att jag kunde stoppa en sådan attack. Och den pastan kommer inte göra vikten illa med tanke på hur mkt jag varit ute och gått idag. Imon blir det ingen svält men jag kommer inte äta onyttigt heller.

Några exempel på känslor som framkallade suget idag:

- min resa närmar sig och det innebär att mina dagliga rutiner kommer att bytas ut mot en annan stad, andra människor och allmänt annorlunda miljö.

- människorna i den andra staden kommer att vara nyfikna på hur jag ser ut och jag vill gärna se bra ut inför dem.

- jag ska på en till resa där tjejer jag kommer att umgås med väger 45 kg, och jag vill inte sticka ut med mina 53 kg. Alltså återigen - press.

- min väninna som jag inte sett på länge kommer och hälsar på imorgon, vill inte ha en svullen mage och må dåligt. Reaktionen på den pressen blir såklart att man vill länsa kylen. Men det gjorde jag inte! Såååå glad!

- mitt privatliv: oklara och bittra känslor inför den sista träffen med honom nu innan jag åker.

- just nu kryllar det av hälsosamma, snygga, vältränade människor i min omgivning. Känslan att jag inte duger tog över ikväll ett tag men jag har insett att pastan inte är någon lösning.

Så svårt allt detta är! Tack för att ni finns ni som läser min blogg och jag är glad att jag kan läsa andras bloggar och få lite stöd och pepp och perspektiv. Det är en evig kamp. Men har jag överlevt kvällen idag kommer jag att överleva många många till. Jag vet nu mer och mer hur man gör för att bli av med skiten. Nu ska jag diska, struntar i att tvätta av mig sminket (man kan inte alltid göra allt rätt), dricker lite vätska för jag är lite uttorkad och lägger mig. Jag blir glad över faktumet att jag ändå inte kommer att somna ångestladdad, kommer inte att vakna sunkig och äcklig och hela rummet kommer inte att lukta pesto. Jag kommer att vakna i tid så jag kankse t o m hinner med en promenad eller en lugn morgon i a f. Och min väninna tycker om mig oavsett hur mkt jag väger:)) Så jag ser fram emot imorgon för jag vet att jag är en bra människa, jag duger, jag klarar av att hantera kriser och det kommer att gå bra för mig i livet. Ja, nu är jag lugn och samlad. Ingen ide att hetsa upp sig i onödan, man måste prioritera det viktigaste. God natt!