Många med ätstörningar och de som har blivit friska från dem vet att det är väldigt bra med att sysselsätta sig själva med saker man trivs med, att byta fokus från mat till ngt annat är jättebra. Nu sen jag kom hem från föräldrarna har jag träffat kompisar en hel del och snart börjar skolan, ser faktiskt fram emot det. Jag kan inte säga att jag är rädd för att vara ledig men jag har bara vant mig vid att vara aktiv och faktiskt uträtta någonting. Dessutom vet jag ju att om jag på ngt sätt tvingas att lata mig och inte har ett smack att göra så är faktiskt risken för överätande större. T o m "vanliga" människor småäter om de är rastlösa och hemma. Dessutom kan det gå åt andra hållet - att när man är rastlös och totalt ointresserad av saker och ting så kan man få för sig "att detoxa kroppen", alltså ett finare ord för svält. Och motiveringen blir då - "ja, jag gör ju ändå ingenting, varför ska jag äta när jag ändå inte förbränner ngn energi, slappar ju bara". Så fel det är, men så tänkte man en gång i tiden. Och vad händer då? Man vandrar runt hemma hungrig och trött, gör meningslösa saker och känner sig skitduktig. Sen blir klockan sisådär 22 och man springer till affären och köper "bara lite choklad". Tadaaa - ångesten är total... Ja, hemskt liv jag levde på den tiden, så glad att jag tog mig ur hela grejen. Poängen är alltså att man inte ska svälta, kroppen behöver energi varje dag och man ska försöka att göra saker man verkligen trivs med, detta gäller både jobb/utbildning och fritid.