Jag har tänkt mkt på min ätstörning de senaste månaderna. Hetsätningar och cigarretter tllhör det förflutna men mitt beteende kring mat är inte normalt... Jag kan inte äta de där "triggers"... Det går bara inte! jag har försökt flera gånger att äta "lite pasta", "en smörgås" etc. Jag klarar inte av det tyvärr. Antingen äter jag mer än jag hade planerat och mår dåligt över det eller så äter jag en bra mängd men ändå mår dåligt, är rastlös och känner att resten av dagen är förstörd. Mitt självförtroende sjunker, jag drömmer t o m mardrömmar. Inatt drömde jag att jag åkte hem till mina föräldrar och var jag än tittade så hade de vetebullar och kardemummalängder! Inne i bokhyllorna, i garderoben, på alla bord, i fönstren. Det var verkligen - konditoriet anfaller:)) Jag vet, allt detta låter hemskt, jag kan inte hantera "vanlig mat", jag måste hålla mig till min "nyttiga, kontrollerade" kost. Så nu har jag gett upp, jag orkar inte kämpa mer och försöka vänja kroppen, orkar inte med mer ångest, mer magproblem, mer tårar. Nu tänker jag hålla mig till min neutrala mat livet ut och inte ge vika för folk som säger "ta bara en bit bröd, det är ju grovt" eller "en kula glass dör du väl inte av". En annan sak jag kommit fram är att jag inte heller tänker älta det förflutna mer, jag vill inte se tillbaks och återuppleva all smärta jag varit med om. Jag tänker att vara mer i nuet, att blicka framåt. Det är min plan just nu. Så nu kommer jag att äta lugn och sansad, maten kommer inte att vara laddad för mig längre eftersom den kommer att vara "trygg", precis som den var i ca 4 månader när jag körde på 100% kontroll. Det gick aldelles utmärkt då, det kommer att gå bra nu också. Jag har lärt mig av mitt misstag, det där att jag skulle "prova att äta lite av allt". Fiasko blev det... Jag är ärrad för livet, på gott och ont. Det känns jätteunderbart att komma fram till alla de här sakerna och bara ha sina "trygga riktlinjer" när det gäller både mat men även livet i stort. Kram på er alla!