Idag har det varit en trevlig dag. Jag har verkligen slappnat av nu innan skolan börjar imorgon. Jag tog det lugnt hemma, cyklade på motionscykeln i 30 min, men snabbare än när jag cyklar 1 h. Sen träffade jag en kompis på stan och vi hade det jättetrevligt, hon är underbar. Jag har levt väldigt nyttigt nu på sistone och idag kände jag verkligen för att unna mig ngt gott, sånt brukar ändå gå bra om jag gör det välplanerat och genomtänkt. Jag åt inget på cafe eftersom jag är laktosöverkänslig och det brukar vara mjölk/smör/ost i nästan all sån mat. När jag väl var hemma åt jag en bra middag och ett tag efter det gick jag till affären och köpte lite choklad (kanske 60 g) och 2 muffinsar (de mindre, inte de enorma). Resten av muffinsarna (2 som var kvar, jag köpte en 4-pack alltså) frös jag in. Förstår ni - FRÖS IN!!!! sådant var en omöjlighet för ett år sen. Då gällde det att köper man skräp äter man upp allting, punkt slut. Dessutom var det inte så att jag kämpade häcken av mig för att lägga de 2 stackarna i frysfacket, utan det otroliga - JAG BLEV MÄTT!! jag brukar inte ha problem med mina mättnadskänslor när det gäller "vanlig" mat, men allt som har med socker/vetemjöj/fett att göra har alltid varit otroligt svårt för mig. Som sagt tänker jag fortfarande inte äta sånt ofta men wow vilken tillfredställelse att jag är fri! Men allt det positiva hade faktiskt en dålig sida. 3 år av ätstörningar/hetsätningar/svält har gjort min laktosöverkänsighet värre. Efter de här ca 60 g choklad blev jag jättedålig i magen (muffinsarna var laktosfria, det kollade jag upp innan jag köpte). Chokladen är omöjlig att få problemfri eftersom förutom laktos (mjölksocker alltså, för dem som inte vet) så är jag också överkänslig mot kakao. Som sagt, allt vi gör efterlämnar konsekvenser. Mina tarmar är förstörda för gott, jag kan inte bara äta ute så där vad som helst, jag måste äta speciell mat, kanske bara hemma, alltid fråga personalen om eventuella anpassningar. Så är det. Men jag konstaterar bara allt detta, jag är inte alls nere eller deppig p g a detta. Jag ser faktiskt livet från den ljusa sidan nu, den sidan som i hela 3 år av bulimihelvetet var dolt från mig. Stor kram på er alla!