säger bara en sak - det är faktiskt insidan som räknas, även om det verkar som precis alla har glömt det. Se filmen!

Ville bara lägga upp lite bilder. Så bra filmer, "Bodyguard" har jag nog sett säkert 15 gånger men den är jätteunderbar! måste tilläggas att när jag var yngre (ca 14) tittade jag ändå på andra saker i filmen än just nu, t ex:

- då jämförde jag inte min och Whitney Houstons kropp

- då trodde jag att när man väl hittar en bra kille går allt som smort, nu vet jag att ALLA förhållanden innebär jobb och kompromisser

- jag var väldigt naiv då och inte visste hur taskiga människor kan vara, jag visste inte hur mkt smärta jag skulle gå genom. Men det är bra nu, jag är starkare nu. Klart jag kommer att mötas av motgångar i framtiden, men jag har lärt mig av mina misstag och ser positivt på framtiden. 

Trots att jag kommit helt otroligt långt med att bli frisk från ätstörningar, panikångest, dålig självkänsla så kommer det dagar då saker och ting känns jobbiga. Jag har ätit och tränat bra nu, men det går så himla sakta att gå ner i vikt!!! fortfarande mellan 56 och 57 kg, men mkt närmare 56 dock. och nu har jag mens OCH har haft min "unnardag" (fredag) och den måste jag ha annars blir det svårt att "vara duktig" i längden. det där med mens - kroppen svullnar då och vågen visar det såklart, har svårt att acceptera det, trots att jag vet att allt e ok. En mkt god nyhet är att jag inte alls tyckte att det var "helt gudomligt" med en unnardag idag. ja, det var trevigt att äta lite kakor men jag var inte helt i extas som förr i tiden o jag ville inte ha en bit till.

En annan sak jag tänkte på - Monica Geller i "Vänner". Hon var ju jättetjock och sen blev värsta heting OCH en mästerkock. Jag kan verkligen relatera till det. När man har en ätstörning och speciellt när man hetsäter så har man på ngt sätt inte respekt för maten. Man känner knappt smaken, man äter ur burkar, man slänger rester som egentligen kan sparas men man är så rädd för att äta upp allt (jag kommer ihåg hur jag desperat slängde köttbullar-rödbetssallad-mackor ut genom fönstret ner i snön). Nu när jag äter normalt har jag upptäckt hur gott det kan vara att laga god och nyttig mat. Jag skulle lugnt kunna jobba med mat, lätt. Jag lagar nu varierad och utsökt mat till mig själv, bjuder gärna min pojkvän på olika godsaker, pratar ibland om olika recept med mina vänner, besöker delikatessaffärer. När jag äter bryr jag mig om att lägga upp maten fint, hacka allt som man ska osv. Missförstå mig inte, jag har inte blivit en pedant-freak, allt med måtta:)

Här är det en bild på Christina Ricci, såg en bit av en tårdrypande film med henne - "Pumpkin", grät jättemkt på slutet.