Allting känns väldigt "sådär" just nu. Jag har inte fallit tillbaka beteendemässigt (jag överäter kanske lite i stressiga situationer men inga stora mängder och ingen fortsättning dagen efter heller), men känslan är densamma som förr när det gäller ångest i vissa situationer. Jag har inte gått ner någonting på sistone, väger fortfarande 57 kg och det är närmare 58 (hemska siffran) än 56 faktiskt. Fick en riktig panikångest attack igår, men slutade inte med en jättemassa mat iaf (en macka extra, lite kex och glass bara). Det som triggade igång det hela lite är, jag vet ju exakt vad det var, problemet är ju aldrig maten i sig utan:

- var stressad med att lämna in ett arbete som inte blev sådär jättebra, plus det var ganska tråkigt att skriva det

- det är ganska kallt ute för att vara slutet av maj, skittråkigt

- har gått upp jämfört med mina älskade 52 kg och det blir svårt med garderoben. Känner att jag bor i klänningar och kjolar och det är SÅÅ tråkigt att gå upp på morgonen och sätta på sig kläder, svårt att variera sig när man känner sig såhär begränsad. SAKNAR MINA STUPRÖRSJEANS!!!! det är inte talan om att köpa större storlek eftersom jag har inga pengar till det, vet att jag ska ner ändå och att köpa "de ultimata tält-tunikor-och-klänningar" som faktiskt går att använda när man är smal också har jag inte pengar till. Så hela grejen med kläder känns skit, och det är väldigt smärtsamt

- det är dessutom ganska mkt i skolan just nu och jag är ganska rädd, så jag behöver en tydlig handlingsplan just nu:) Och den är:

* att vara allmänt positiv och tro på mig själv

* att ta hand om mig på bästa möjliga sätt

* att äta exemplariskt (3 måltider per dag, nyttiga), inte småäta eller äta socker under de kommande 2 veckorna (bara 2 veckor, eftersom jag är väldigt känslig just nu, det här är ingen "ta-bort-allt-socker-period"). Jag får absolut inte äta alldeles för lite heller, utan bara lagom för en sund viktnedgång. Blir jag bjuden på ngn efterrätt i en trevlig milö kommer jag att tack ja, men jag ska inte äta sånt själv just nu bara. Det gäller just nu att bara få igång en lugn och sund viktminskning så mår jag mkt bättre och hamnar i en positiv spiral

* att ta hand om mina nära och kära, ta initiativ till att träffa kompisar osv

* motionera på ett sådant sätt att det känns behagligt och jag mår bra

Jag har verkligen förstått att det här med ätstörningar är en livslång process, men jag har lärt mig att leva med det här. Jag har eliminerat det värsta och tankarna kommer och går i perioder, stressiga perioder kommer alltid att vara hotfulla för mig, men jag vet hur man tar sig ur sånt, jag har gjort det förut och jag har en stark tro på mig själv. De här negativa känslorna som kommer ibland är BARA KÄNSLOR SOM ÄR TRIGGADE IGÅNG AV TANKAR OCH INTE MER ÄN SÅ, de kan inte skada mig på ngt sätt. Det gäller att känna på det hela och lämna dem sen. Alla har tuffa perioder. Nu ska jag gå och duscha, att sunka ner sig är det sista man får göra när man befinner sig i en deppig period. Sen ska jag läsa mina papper och strax innan jag ska gå till skolan ska jag äta en bra frukost (har inte ätit ännu för är mätt från igår kväll och tankarna snurrar för mkt). Till frukost blir det:

- ett glas ProViva (granatäpple, hallon - jättegott) och ekologiskt grönt te

- en macka med cream cheese, ost och gurka

- en banan

- rester från gårdagens grekisk sallad, jättelite kvar

I vanliga fall blir det lite mer men nu jobbar jag på att krympa magsäcken lite. Bra, jag har en plan, det gör kontrollfreaket i mig mkt lugnare och mkt mer medgörlig. Det kommer att gå bra för mig, jag vet det, jag har väldigt bra förutsättningar.