Nu är hösten här och hur jag än kämpar så ändå känner jag mig så orkeslös och oinspirerad ibland. Har varit jättesjuk, hosta osv, tagit antibiotika och fått en massa biverkningar. Inte kul.

Har gått sådär med maten, ska skärpa mig nu när som helst. Hatar att vara såhär slapp. Jag har lärt mig att jag är den som ALLTID måste vara på topp, hatar att vara en i mängden, hatar att slappa och hatar att min kropp kräver det ibland. Vill alltid vara i centrum, för andra och för mig själv. Men men, ska väl göra det bästa av situationen. Det viktigaste är att jag verkar vara frisk nu, det med hostan. Jag har ännu än gång förstått att jag mår bäst av så mkt disciplin som möjligt - listor, scheman, deadlines. Släpper jag kontrollen en aning känner jag mig som en total loser och får ångest över precis allt. Jobbigt, men åt andra sidan så vill jag ju inte sänka mina krav och bli en slapp människa. Jag tycker om mitt liv, och jag tycker om min underbara pojkvän som kommer säkert att läsa detta inlägget ikväll och säga : "Du behöver inte ha ångest, du är underbar, min älskling!":))