Jag förstår inte ibland vad det är för fel på mig... Jag haft en jättebra dag, gjort roliga saker och sen när jag väl kom hem och skulle se på en film och lägga sig blev allting bara skit. Tankarna kom, alla möjliga, blev jättehungrig (vet inte om det var ångest eller mensaptit eller för att jag ätit för lite förut), åt massa sötsaker och nu är jag bara sådär ledsen som man kan bli i sådana situationer. Det var ingen hetsätningsattack men det var en stor efterrätt kan man säga. Jaja, det ät inte maten och vikten som är det viktiga. Jag måste komma tillrätta med mina tankar. Vad är det som stör mig egentligen?? vissa privatproblem ja, men det är också till stor del det här med att jag har så svårt med allt som har med kropp och vikt att göra. Det är sommar nu och jag blir uppstressad av att man ska klä sig i sommarkläder. Jag har ingen fantasi, jag tycker att allt sitter dåligt på mig. och det gör det verkligen. jag satte på mig ett par vita leggins idag, gör inte om det ni som inte väger 45 kg! det såg hemskt ut, mina lår var gigantiska! bytte om till bättre kläder, men ändå - kollar hela jävla tiden på smala tjejer som hoppar runt i korta jeanshorts och flip flops. Det är så svårt!!! saknar styrkan... Åt en glass idag, mådde inte bra efter den (säkert bara psykisk effekt), det jag åt på kvällen bättrar inte direkt på sommarformen... panik verkligen, varför kan varken jag eller många i min närhet inte acceptera mig som 56 kg? varför blev det så här?? 4 kg, det är inte ens tungt (4 kg till mina dröm 52 kg alltså), men de ligger som stenar på mitt hjärta... Funderar på att från och med imorgon köra hårda 4 veckor med mycket träning och bra mat, inga unnardagar alls, inte utesluta kolhydrater men minska på fettet,föra matdagbok. Jag tror att det blir så, blir galen annars. Har skrivit i min allmanacka nu:

vecka 1 (måndag 1 juni) - 56 kg

vecka 2 - 55 kg

vecka 3 - 54 kg

vecka 4 - 53kg

vecka 5 (måndag 29 juni) - 52 kg.

Det här låter rimligt, hårt men rimligt. Nu är det fan noll tolerans, och jag tänker stå på mig och uttala de tråkiga orden - "nej, tack, jag går på diet just nu". Inga unnardagar, hellre satsa på bra mat, ett extra knäckebröd men inga transfetter och skit. Jag orkar inte dra ut på det hela, orkar inte vänta, vara så osäker som jag är nu. Vill bara få det gjort. ja, jag vet mkt väl att mina problem inte försvinner bara jag går ner till 52 kg, jag låter ju som en besatt människa nu:) men jag vet att jag måddet faktiskt bättre som smal, jag vet att jag var självsäkrare, jag vet att jag tyckte om att ha fina kläder på mig. Jag vill tillbaka dit och jag kommer dit om 4 veckor!!!!